Att hitta gamla kort i bildmapparna är som att hitta en bortglömd kaka i kylskåpet - fruktansvärt roligt och överraskande!

Du, min älskade vän. Det var så länge sedan jag fick hitta på galna saker med dig, skratta oavbrutet och prata sent in på nätterna. Du är saknad Evelina Larsson, väldigt mycket.

Just den här biten med att släppa alla säkra kort. Jag kommer inte dö, men lite inombords så rivs min trygghet lite lagomt ned. Jobbarvänner som nu lämnar jobbet för gott som jag verkligen känner trygghet med och verkligen funnits där när jag var ny och kände att jag behövde bli uppbackad som dagisinskolningarna ungefär, någon som håller handen och säger till det större. Ett överdrivet faktum, och mina nuvarande arbetskamrater kan inte bli bättre. Men annorlunda, det kommer jag inte ifrån att det blivit.

Då är det tur att man heter Jennifer och har en underbar vän som Anna som uppenbarar sig vid dörrkanten på kvällen med en burk av guds gåva, ben and jerrys. Det är bättre än miljoner, alla upplevelser i världen och kändisspaningar och det i kombination med henne är ett hallelujah moment i guld!

In och ut ur duschen, jag tror banne mig att det är ny rekordtid idag!
Anlände från jobbet för en pyttestund sedan och nu är väskan packad med sovkläder, den ska spenderas i en säng som kommer att bli lika bekant som den jag har i lägenheten, Annas, förstås.
Det är på gränsen till att jag har försökt att fasta hela dagen, eftersom att jag ska pressa mat till det yttersta ikväll, middag hos Anna , det gäller att vara taktisk!


Nu kände jag hur magen kurrade till, nu väntar middag och ett möte med Sherlock Holmes som grädde på moset!

Min trettondagsafton spenderades på bästa vis, svettig och glad i en stor badmintonhall!




Det ser ut som om vi äger spelet. Nej. Utan tvekan äger hela hallen!



På något konstigt vänster såg alla korten ut såhär during the skratt-attack, how come?



Robbelibobban skulle vara med, men vrickade foten under uppvärmningen, typiskt!
( och nej, glädjen ni ser hos anna var inte därför hon blev spöad utav mig, snarare tvärtom, twice! Men allt bra söta må jag få säga att dom är! )



Day two. Pigga och utvilade efter en filmkväll med Inglorious Bastards.




Efterlängtad kaffepaus mitt i mellandagsrean.








Efter att vi rullat hem från cafét med de gigantiska lunchmackorna begav jag mig hemåt, nöjd och glad som ett litet barn !

 - Jennifer utan en kamera, är som en macka utan smör!

Men nu min älskade vän kan jag säga dig, nu är det tvärtom  - nu finns det smör igen att hämta !
Ja, det är sant - smöret är tillbaka och det är här för att stanna !

Idag är det freakin fjorton minusgrader, kan ni tänka er hur kallt det är för att vara Stockholm?
Jag drog på mig mitt superunderställ ( tack mamma och pappi  - det kom verkligen till användning ) och gick på en promenad i hagaparken. Jag passar på att gå när det är ljusa dagen och njuta lite över att se dagsljuset i huvudstaden, för när det kommer till promenader på kvällskvisten har jag dragit ett stort streck över hela idén, även fast jag inbillar mig att det är för kallt för våldtäcktsmän att vistas ute är jag för feg att gå ute, haha.

Min fina Anna damp ned i min lägenhet igår och vi tjatade över hur mycket mat vi hade proppat i oss till middag så vi beställde bara en the kopp på café 60 och kände oss nöjda. För stunden. Sedan testade vi två olika sorters kakor, ja då rymdes det minsann lite till i våra magar. Man får liksom offra sig lite.

Ett nytt år. Igen. Vad hände egentligen med år 2009? Vad har jag gjort ?
Det är spännande att stanna upp och titta vad man har åstadkommit för något under året som varit. Jag vet att jag har fått med mig en stor säck med underbara minnen iallafall och jag vet att det kommer bli minst lika många under år 2010.

Jag firade nyår med min finaste nyaste bekant för år 2009, Anna och hennes riktiga ( jag kan inte alltid få hedersplatsen ) pojkvän på bästa tänkbara sätt. Vi åt underbart god middag, spelade spel och umgicks hela kvällen ut tills vi fick uppleva det sjukaste raketerna, på en kulle så vi hade utsikt mot huvudstaden, otroligt - att den ens kan finnas så många raketer ?!

Det kändes bra surt att kliva upp på morgonen och bege sig till jobbet den 1 januari. Jag räknade ned timmarna tills kvällsmörkret två dagar senare föll då jag mötte upp min finaste Viktoria och åkte skridskor. Det kändes som en sagofilm med en stor isbana, härlig musik och ljuslyktor runt hela banan! Plus jag som stapplade  fram på skrillorna, det är verkligen inte min starka sida men jag var utan hjälm och klarade mig utan skador, ett framsteg.
Hoppas ert nyår var bara toppen, jag önskar jag kunde dela upp mig själv i flera olika delar så jag hade kunnat ta del av alla mina vänners nyår också. Flera flugor i en smäll liksom. Men nu så. Nytt år. Nya möjligheter. Hey - let´s go!