Trust me
I torsdags blev det snabbt bestämt att vi skulle dra till lse och kolla på Codan som lyckseleborna hade ordnat. Jag skäms lite när jag säger det, men jag har aldrig tidigare tittat på något som dom tidigare gjort eftersom det alltid har kommit ngt ivägen, men brudarna insisterade på att jag skulle hänga med så det fixade sig med bil och allt, så vi drog iväg efter skolan.
Först käkade vi goeste middagen på stenmans, rostbiff och potatissallad, tackarr! Och sedan for vi i fullsatt bil iväg till lycksele för att kolla på föreställningen. Vi var där mycket snabbare än beräknat så vi hann att dra en fika också, bara för den goda sakens skull förstås, haha.
Föreställningen började först klockan sju, och sedan den första sekund den började tills den var slut satt jag fastklistrad. Dom var så sjukt duktiga alltihopa! Det var verkligen som att se professionella människor hela tiden, dom hade gjort rekvisitan, kläderna och musiken själva - tänk er vilket arbete?! Dom spelade allting så bra, och sjöng fantastiskt!
Den största delen till varför jag for var helt klart för att kunna se Evelina, och när hon steg fram på scenen och framförde hennes solon ville jag verkligen bara stanna tiden och lyssna på henne i flera timmar. Vilken röst den kvinnan har, jag har seriöst inte ord för hur duktig hon var! Vi träffade henne efteråt, söt och inkletat i blod, och jag blev så glad över att träffa henne, och det känns som att det inte spelar någon roll vad man än sa - dom skulle inte förstå hur bra man egentligen tyckte dom var, men i grund och botten vill jag bara säga - dom rockade! (:
Först käkade vi goeste middagen på stenmans, rostbiff och potatissallad, tackarr! Och sedan for vi i fullsatt bil iväg till lycksele för att kolla på föreställningen. Vi var där mycket snabbare än beräknat så vi hann att dra en fika också, bara för den goda sakens skull förstås, haha.
Föreställningen började först klockan sju, och sedan den första sekund den började tills den var slut satt jag fastklistrad. Dom var så sjukt duktiga alltihopa! Det var verkligen som att se professionella människor hela tiden, dom hade gjort rekvisitan, kläderna och musiken själva - tänk er vilket arbete?! Dom spelade allting så bra, och sjöng fantastiskt!
Den största delen till varför jag for var helt klart för att kunna se Evelina, och när hon steg fram på scenen och framförde hennes solon ville jag verkligen bara stanna tiden och lyssna på henne i flera timmar. Vilken röst den kvinnan har, jag har seriöst inte ord för hur duktig hon var! Vi träffade henne efteråt, söt och inkletat i blod, och jag blev så glad över att träffa henne, och det känns som att det inte spelar någon roll vad man än sa - dom skulle inte förstå hur bra man egentligen tyckte dom var, men i grund och botten vill jag bara säga - dom rockade! (:
Kommentarer
e
Åh, tack så mycket. Vi måste ju träffas, jag skäms över att vi aldrig ses!
M
jag skäms att jag inte såg den, men codan låg vid lite fel tidpunkt för min del :/
Trackback
