Kvällen till ära har jag underhållit mig med att svettas (!) med människor på ett step-up pass som jag har fallit för. Det är så fruktansvärt skönt att träna i grupp för tillfället, jag orkar verkligen inte sporra min egen träning på något vis och uppskattar ett pass där någon annan människa säger vad jag ska göra och tänka på, allt blir planerat. Det enda jag behöver göra är att hålla reda på kroppen och svettas på.

Dessutom har jag skapat mina egna nostalgikänslor genom att lyssna på gammal 90-tals musik, det borde jag göra oftare. Tack spotify, du är min gud.

Vilken mysig känsla jag får när jag tittar på Leilas jul, det betyder att julen faktiskst är på inkommande. Snart här.
Allt julbak hon gör, med hennes glada leende och härliga färger gör att det spritter till lite extra i min kropp, jag vill också känna lukten av kardemumma, saffran, glögg och kolakakor, om nu sådant luktar.

Min första julklapp är inslagen, rött skimrande papper med silver rosetter på toppen. Att veta att jag slår in det, gömmer det från nyfikna ögon som kommer öppnas hos en betydelsefull person om knappt en månad och förhoppningsvis sprida ett leende är för mig glädje, att kunna ge något fint och hoppas att lyckan når fram.

Leilas jul

Del 3 av 6. Leila Lindholm bakar en fransk choklad- och kolapaj med lättvispad grädde, en julig frukt- och nötkaka samt en ingefärsbrulée med vaniljglass. I stället för vanlig glögg blandar hon en glöggspritzer.  ( kl.19.00 )



Och därmed var min lördagkväll planerad !

Jag blev glatt överraskad när jag en fin vän ringde tidigt på morgonskvisten, starta dagen med att höra hur livet leker  för henne och dela med mig med mina tankar, om att det faktiskt är fredag, igen.
Det betyder fredagsmys, på jobbet ska vi duka fram glögg, pepparkakor och russin, nu ska vi allt trycka på med julkänslorna , jag är redo!

För någon dag sen bakade jag och Anna lussebullar, vad har vi nu inte checkat av på vår to-do list innan julen?
kanske att vi glömde förbereda oss på hur äckligt dyrt saffran har blivit, 35 kronor för ett halv gram, nu äter vi minsann dyrbara lussekatter i år!

Gallerian var proppad till max igår, vi trängdes fram och tillbaka samtidigt som Roger Pontare och Robert Wells sjöng i bakgrunden. Allting gick någon grad över mysigt när vi puttades fram och tillbaka genom folkmassan som samlats, där vi knappt kunde prata med varandra eller sikta mot någon butiköppning utan att vi blev bortputtade från riktningen. Vi gömde oss gladerligen inne på Monki och bestämde oss efter några timmar att bege oss hemåt mot en inbjudande glassburk och barnfilm som avslutning, blandad och fin kväll måste jag säga. Tur att det alltid finns glass att trösta sig med i hårda stunder som dessa, haha.

Jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt är första advent på söndag. Nu är det verkligen ett total mörker när man kliver upp på morgonen och samma när man beger sig hem från jobbet. Stockholm har börjat lysa överallt så långt ögat kan nå, fina lampor i träden, julmusik som spelar från ett antal butiker och nybakta lussebullar i butikerna. Det känns fint, snart jul och lugn, men en stor och viktig pusselbit är fortfarande borta, var är all snö?

Nej precis, det finns ingen. Jag har tröttnat på regnet och dom bara asfaltgatorna nu. Kändes som lite mycket att begära eftersom jag sitter där jag gör, men sugen är jag allt. KOM SNÖ, KOOOOOM!

Färdig duschad och äntligen varm eftersom jag tidigare idag spenderade några timmar ute i regnet, jag var som ett blött djur när jag steg innanför dörren. Snart ska jag bege mig till Kista där jag ska möta upp min sprudlande och fina vän Anna, vi ska titta på alla öppningserbjuanden och spendera pengar så det bara skriker om det.

Den 25:e finns det 25 % rabatt på massor av butiker och gallerian har även blivit 25 % större, äreint fiffigt så säg?

Dom kallar det för premiär fest, där robert Wells och personer från körslaget ska uppträda, det säger vi tummen upp för!
(http://www.kistagalleria.se/premiarfest/ )

Det känns otroligt konstigt att öppna dörren till lägenheten nu, har jag verkligen inte sovit i min säng dom fem senaste dagarna ? jotack, det stämmer nog.
Varför kan jag inte bli van med tanken av att sova själv? Sandra lämnade kalla fotspår i sängen och jag var som ett litet barn i flera dagar som snuttade på filten och läste bok för att kunna sova på natten, du tog med dig alltför mycket värme och trygghet kära du.
Anna, som har varit på min andra sänghalva i fem dagar ger mig nu en säng som känns som fem meter i bredd där jag ska ligga själv och kura. Men nej, jag är en stark självständig kvinna, det här klarar jag! haha

I torsdags kväll burkade vi upp med godis, för ett helt fotbollslag, lurade med oss hennes älskade pilot på E4:an mot det största biosalongen jag någonsin sett. Dom delade ut några gratis biljetter och t-shirtar till några lyckligt lottade människor, nej, vi var inte någon av dom.
Ni skulle inte tro mig om jag sa att filmen var toppen. Men om jag säger att den var super duper mega kool med stort K, kanske ni skulle börja förstå mig. Tre timmars sömn senare spelade vi tuffa och trängde bort all trötthet och däckade på fredagskvällen som små barn, nöjda och belåtna.

Jag springer fram och tillbaka. Stoppar in en ny tvättmaskin och lutar mig tillbaka och läser några sidor i skvallertidningen som ligger på köksbordet. Tempot som inte riktigt får kroppen att stanna upp, utan gör allting jag rör vid immun mot det man inte vill känna. En överbliven chokladkaka slinker ned samtidigt som jag formar ett brev som ännu en gång ska skickas mot ett främmande land, då jag talar bara enbart för mig själv, England som jag hoppas landar säkert. Landa säkert ? Vem landar riktigt ordentligt, någonsin? Jag känner att jag har all koll jag behöver för ena stunden men sedan tvivlar på hur omgivnigen egentligen är.
En bok i handen, en strulig kväll får ta ned mina tankar på jorden igen, samlas och sedan kommer John blund, det är något jag skulle uppskatta. Förlita mig på någon annan, för bara en stund. God natt



( Helmet Newton )

Om jag så kunde skulle jag se till att alla flygplan som lämnade arlandas flyglats ikväll blev inställda, särskilt de med slutstation Vilhelmina, bara för att jag skulle kunna få vara egoistisk och rå om min älskade Sandra ett dygn till. Istället sätter jag mig på arlanda expressen hem och blickar mot den tomma sängplatsen som hånar mig rakt i ansiktet.

Men, nu har jag haft någon att leka turist med i fem underbara dagar, mer begär jag inte. Puss