Why

Så länge som vi har försökt styra upp något, och nu , efter vad som känns som universums nattvandring gick det vägen, jag kunde tvinga på Johanna en lunch minsann, haha! Hon ger mig glädje och styrka på så många vis, vi prisade självutlösaren en stund och surrade bort hela dagen med hjälp av varandra. Hon är för go, alldeles för go!










Kommentarer
Johanna

Nämen Jennifer! vad gulligt du hade skrivit:) :) :)

Vi får fortsätta kämpa för att träffas snart igen!

2010-08-05 @ 22:43:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oxx

Always one foot on the ground

RSS 2.0