Jul är speciellt, och jag är en typisk vandrande julmänniska som gör allt för att få julkänslor. Jag älskar att lukta lite extra länge på glöggen innan jag dricker upp den, baka pepparkakor bara för att det hör till & köpa en tunnbrödspåse för att det hör till - det är att skapa sig känslorna som ska fylla årets sista månad med allt fint - och ja, där är självklart att typisk & egendomlig julmusik inkluderad. Den ska inte vara ny, det ska vara gamla dängor som ska skråla ur högtalarna samtidigt som jag bläddrar i senaste numret av Hem & Villa och dess julspecial.

Igår vandrade jag runt tillsammans med Tina & Anton under skultsöndagen och smakade glögg och letade bokstäver till bokstavsjakten i Vilhelmina, och självklart fick med mig en tunnbrödspåse hem som avnjöts sent på kvällen! Gröt till middag & många pauser runt samhället för att träffa på vackra människor jag inte sett på länge, sådär alldeles fint!

Poff!
Det bara slog mig, sådär  - herregud - höll inte jag på med en blogg? Skrev inte jag ut mina galet konstiga & hyperspeedade tankar någonstans? Men framförallt  - försökte jag mig inte på att dela med mig av mitt liv som reseledare en stund?

Så var det ja.

Det är galet hur minuterna, timmarna & veckorna sprang förbi mig på Kreta, jag skulle kunna tänka mig att skriva en bok om allt och ändå inte kunna trycka in allting jag kände eller hann se! Jag är tillbaka, i kalla & vackra Sverige - hoppade som ett litet barn då första snön fall mot backen, jag hann i tid - jag missade hela hösten men fick se ljustrålarna som bara är sådär ytterst vackra på sista stunden av hösten & ändå dricka glögg ur små koppar tillsammans med alla andra människor som suktat enormt efter julkänslor i dess oliaka former.

Jag är tillbaka, och har varit med om ytterligare ett nytt äventyr i år ( förutom min backpackingresa vill säga) och jag är så tacksam för den chans jag fått!