I torsdags blev det snabbt bestämt att vi skulle dra till lse och kolla på Codan som lyckseleborna hade ordnat. Jag skäms lite när jag säger det, men jag har aldrig tidigare tittat på något som dom tidigare gjort eftersom det alltid har kommit ngt ivägen, men brudarna insisterade på att jag skulle hänga med så det fixade sig med bil och allt, så vi drog iväg efter skolan.

Först käkade vi goeste middagen på stenmans, rostbiff och potatissallad, tackarr! Och sedan for vi i fullsatt bil iväg till lycksele för att kolla på föreställningen. Vi var där mycket snabbare än beräknat så vi hann att dra en fika också, bara för den goda sakens skull förstås, haha.

Föreställningen började först klockan sju, och sedan den första sekund den började tills den var slut satt jag fastklistrad. Dom var så sjukt duktiga alltihopa! Det var verkligen som att se professionella människor hela tiden, dom hade gjort rekvisitan, kläderna och musiken själva - tänk er vilket arbete?! Dom spelade allting så bra, och sjöng fantastiskt!
Den största delen till varför jag for var helt klart för att kunna se Evelina, och när hon steg fram på scenen och framförde hennes solon ville jag verkligen bara stanna tiden och lyssna på henne i flera timmar. Vilken röst den kvinnan har, jag har seriöst inte ord för hur duktig hon var! Vi träffade henne efteråt, söt och inkletat i blod, och jag blev så glad över att träffa henne, och det känns som att det inte spelar någon roll vad man än sa - dom skulle inte förstå hur bra man egentligen tyckte dom var, men i grund och botten vill jag bara säga  - dom rockade! (:

Blev en ganska tidig dag idag faktiskt, men jag kom inte iväg ut i vädret förens rätt så sent ändå. Jag sa nej till att fara och köra lite skoter eftersom jag vet att det kommer jag få nog med dom närmaste dagarna, så jag tog skidorna och promenderade ner till skidspåret. Det var härligt att åka en liten sväng, mötte upp en från byn och hennes barn, som var mer än lycklig över hennes nya stavar, söt tjej.

Nu är det bara några timmar kvar innan Jenny kommer hit, det kommer bli toppen!

Idag pratade jag med Maria om betyg och hela slanten i kursen, och det är då man inser att det inte är så fasligt långt borta. Det känns så skrämmande men samtidigt härligt. Och dessutom att alla universitet var här igår och visade upp sig visade bara ännu mera hur kort stund det är kvar innan det bär av, och tar slut, eller börjar.

Jag tycker att det var en riktigt bra dag igår då man fick lyssna på vad dom hade att säga. Det är så svårt att veta vars man ska ta vägen, eller göra för den delen efter gymnasiet. Men det var skönt att lyssna på vissa som gick det nu och höra deras kommentarer och deras liv därnere/därborta.

Linköping = med 26000 personer som enbart studerade, och verkade festa hälften av tiden. Ölhävartävlingar lät, intressant?
Umeå = Hamnade lite snett, trodde dom skulle prata om hälsoprogram men var större tiden om civilingenjör, kände mig väldigt bortkommen en stund.
Åsele, Dorotea och Vilhelmina prat = Well, det verkade inte finnas särskilt mycket jobb eller framtid någonstans, stämningen började sjunka lite.
Arbetsförmedlingen = Där försvann stämningen helt. Jag tycker hon mest berättade om hur dåligt det låg till, och jag kände inget hopp om att söka jobb här ifall. Det kanske bara var sanning och stämning från samhällets synvinkel, men det var inget jag ville möta igår iaf, haha.

Jag saknade dom estetiska delarna förstås. Jag hade gärna uppskattat att höra om vars man ska skulle ta vägen för att fortsätta inom dans och liknande, men det känns nästan som att det många gånger blir utelämnat. Jag får ta mig i kragen och söka själv helt enkelt om jag vill veta.

Jag och ida har gjort en kontaktkarta med våra negativ från fotografiska bilden, spännande!

Nu börjar jag bli van, projektarbetet tar upp all min tid, därav så dålig uppdatering dom senaste dagarna. Jag har kommit hem så sent, bara kvällsfikat och gått i säng, ungefär.

Det känns inte som att det faktiskt är lov nu. Jag kan inte känna att det riktigt har startat på något vis och jag tror att det beror på att jag inte riktigt har hunnit med, jag har haft så fullt upp att jag har känt det här som en vanlig fredag. Men när det faktiskt är tvärtom, fredagen till sportlovets början. Imorgon kommer Jenny, jag längtar till tusen, då kommer nog allting ta fart igen, och jag kan känna av lovets goheter.

Dagens bästa - GRATIS fika i tc idag med Ida. Tc tanterna är mina favoriter!

Fettisdag. Fet tisdag. Tisdag som är lite extra fet. En tisdag vi fetar oss mera på?

Jag har ingen aning, det är nog lite av alla alternativen skulle jag tro. Inte tusan är vi tvingade att äta semlor bara för att det heter fettisdag men självklart är det rätt svårt att inte äta upp semlan när det erbjuds enbart för att det är en speciell dag. Jag gillar semlor, så inte säger jag nej inte .
Matan hade t.om slagit på stort och bjussat på en semla för oss skolungdomar, vilken förträfflig idé tänker ni. Och ja, det är inget fel med den saken, jag trodde dock bara inte att jag skulle bli mätt på semlan istället för den riktiga maten. Och varför? Det var köket bestämmer, vilket betyder bruna bönor, fläsk och korv för våran del. Vi bestämmer tillsammans, vilket ser mest aptitligt ut?

Idag har vi tittat på en musik/dans föreställning som hette Gwarimba. Det var ett par afrikanska pojkar som tydligen hade vunnit en tävling hemma i afrika som var liknande som vårt Idol ungefär. Dom hade verkligen allt i sin föreställning, kanske inte precis allt, men mycket. Det var instrument som jag inte sett överhuvudtaget och dans så att taket skakade, det kändes verkligen att det var rörelse på scenen måste jag säga, och kläder som svängde med i deras rörelser till tusen.

Deras föreställning spred verkligen glädje. Nu pratar jag kanske bara för min egen del, men det var verkligen musik som man hade svårt att sitta still av. Dom fick med publiken en hel del också, och det mina vänner måste jag säga var längesen, dom flesta sitter mest bara och tittar och då kan jag tycka synd om dem på scenen, när dom försöker så mycket för att få igång en sådan seg publik som inte lyfter ett finger eller min. Men idag var det annourlunda, idag kunde folk faktiskt bjuda till, det kändes härligt.

Nu tänker ni kanske, herre min skapare vilka instrument dom hade, alla är främmande för mig. Och kläderna, dom verkar skilja sig en hel del från våra. Och afrikanska säger du ? I can tell. MENOKEJDÅ, jag tog kanske inte kort när dom närvarade på scenen, men lite stora tuffa trummor fanns på plats, resten får ni förställa er ( ;

Innan vi skulle gå kom det en kille, ( which I suppose är deras manager eller något).
 FRÄMMANDE MAN - så, vad tyckte ni då?
- Dom var verkligen bra!
FRÄMMANDE MAN -  Jaaa, då ska ni komma ikväll för då är dom NAKNA!
- ehehehe ehm, nakna????
FRÄMMANDE MAN-  Ja, då är det ännu mera föresällning! hahahahahaha

WHUT?! Jamen klart att jag kommer DÅ. För jag svänger ju bara förbi för att titta på när dom är NAKNA. Tror du att jag bryr mig om något annat, kanske dansen och musiken som skijer sig så mycket från våran kanske? NEJ, jag ska enbart dit för att titta på NAKNA afrikanska män som bjuder på musik från deras land!

Herrejösses, ibland kan man bli besviken på människor.

Klockan är lite över åtta och jag har nyss avslutat en bok. En bra bok.

Det är egentligen engelska boken som jag är illa tvingad att läsa ut, som jag måste recensera och göra en analys av. Men jag tror bestämt att det är en av dom bästa böcker jag har läst. Jag är oftast rädd att det ska bli en bok som man tvingar sig igenom för att man är stressad för att avsluta sitt arbete om hela boken, men inte i det här fallet. Jag har sträckläst den, och jag har njutit. Kan ni tänka er hur mycket man kan njuta av ord och rader? Konstigt. Jag gillar boken till tusen, det skulle ni säkert också göra om ni läste den. Lita på mig.

Jag hatar, verkligen hatar när folk far. Då blir man lämnad kvar efter en toppen helg och massor av minnen, schysst,  verkligen jätte schysst mot oss! haha.
Det har varit hela familjen Lilja plus härliga Maria som har hängt på, får inte glömma MILO för den delen heller, sötaste hunden som dessutom rymtes i en ryggsäck som vi tog med oss på skotran idag. Väska? Sa hon verkligen väska tänker ni nu? Men jadå, han verkade ha mått rätt så bra där inne i värmen, och tur är ju det.

Det är världsrekord för min egen del, klockan nio varenda dag i helgen har jag varit uppe. Jagvet, det har berott på att dom andra redan har varit vaken då och jag inte velat lega och sova undertiden som dom är uppe, annars skulle jag ha sovit många timmar längre. Men det har verkligen varit skönt, så mycket man hinner med på en dag! Eftersom vi har varit ute i luften hela dagen känner jag hur trött jag börjar bli när man nu kommit in i värmen, jag ska nog styra upp resten av dagen med något annars kommer det gå illa.
 
Okejdå,jag måste egentligen hitta på något så att jag inte saknar dom alldeles för mycket och blir känslosam. Typiskt.

Josefin har gjort mig jätte glad. Hon frågade om vi ville vara med i hennes fotoprojekt som hon har på hennes kurs, då hon skulle fota en process och hon ville ha våran dansföreställning. Hur toppen låter inte det på en skala? Vi accepterade det allihopa i gruppen så nu har hon varit med oss dom två sista gångerna vi har dansat och fotat stup i kvarten, men jag märket knappt av henne måste jag säga,hon kan hon. Det är så roligt att ha en sådan sprudlande och glad person bland oss, jag gillar det till tusen.
Så en liten extra dansvecka har det allt varit, wounderful!

Och imorgon gott folk är det fredag, och då ska vi ha finbesök. Brallan och company ska komma upp till oss och vara hos oss under helgen, det känns härligt att dom ska komma upp och hälsa på. Och särskilt att Johan och Maria ska med, det var lääängesen Johan var här, och för Marias del är det första gången, toppen!
Då tänker ni kanske att jag har suttit här hemma i vintermörkret och väntat in timmarna tills dom ska komma, men icket. Jag har städat hela kvällen i mitt rum eftersom dom ska sova där, jag ville inte direkt ta död på dom med chocken dom annars skulle möta när dom steg in i mitt rum. Lite får jag faktiskt tänka på konsekvenserna!

Idag har vi spelat in solona, och det känns toppen att ett del av bördan faktiskt kan lämna axlarna, men sen återstår mycket kvar. Det verkar inte ta slut någon gång, men snaaart så bär det av, och det längtar jag till ngt fruktansvärt då man slipper ta upp massor av tid till projektarbetet, men samtidigt vet jag hur mycket jag kommer sakna det efteråt. Då pratar jag inte om all stress, arbete och ständigt fokusering,  ( ja, ständig kanske var att ta i ) på arbetet. Jag menar, alla stunder med min fina dansklass som vi har haft tillsammans utanför skolan, det har varit mysipys. Men jag lär inte dö, det är fortfarande några månader kvar, thank god säger jag, och finally säger andra.

Jag kan inte låta bli att bli arg. Jag ringde och bokade en lokal igår,men ändå möts vi av massor av stolar och bord i hela rummet när vi kommer in. Vem hade dom tänkt skulle ta bort det egentligen? Jo, vi! Det känns alltid som att vi blir överkörda, och då tänker jag inte bara på det här tillfället. Utan många andra gånger också, man blir tagen för givet utan anledning. Nu är det inte jobbigast i världen att ta bort stolarna och borden, men det är ändå tid, och för våran del - dyrbar tid. Eller samma sak, när det handlar om att bioduken och massvis med saker som jag vet att vi inte ska röra står på scenen när vi har bokat. Jag vill inte klaga för mycket egentligen, men när vi har sagt till många gånger hur det ligger till, och vi faktiskt har bokat, vill man inte mötas av hinder som bara försvårar allting. Varför ska vi behöva ta bort saker som dom ha lämnat framme på våran tid? Varför ska vi springa efter dom för att få stället fritt från saker som vi inte har ngt med att göra?

Undra hur det skulle vara om det var en föreläsning; förlåt oss men vi har en stor bioduk och andra saker mitt i vägen, hoppas ni ser mig om jag står bakom den. Eller så hjälps vi all åt och flyttar allting, ni förlorar lite tid kanske, men det var väl det ni kom för, för att flytta saker?
Usch, nu är jag orättvis. Men jag blir less på att inte bli hörd när man försöker visa respekt och hänsyn men faktiskt inte verkar få någon tillbaka. Eller så är jag trött. Kanske har fått för lite socker i mig idag. Eller nej. Definitivt inte det sistnämnda.

Tillbaka från dansen, och jag hann inte stretcha särskilt mycket så mina ben känns som två enormt stora klumpar bara. Det kommer bli roligt att se hur ovig jag kommer vara imorgon på danslektion, jag ska låtsas riktigt hårt att det är bra, då blir det oftast bättre. Kallas lura din egen hjärna. Eller bara varit väldigt naiv, du bestämmer.

Jag följde med till André en sväng, trevligt att träffa honom även fast han var lite förkyld, stackarn. Och jag har kommit på hur sugen jag är på bio också för den delen, det var hur många månader som helst sedan jag kollade på bio. Varför ska alla filmer visas på onsdagar när vi har dans? Eller rättare sagt, varför prickade vi in helt fel dag när det handlar om att visa bra filmer i Vilhelmina? Parkeringen är alltid överfull när jag lämnar dansverket, för att dem flesta sitter inne och tittar på en bra film. Vad jag är? Nej, jag är bara svettig och trött vid det laget.

Jag måste alltid byta buss en gång på morgonen, det är den stunden som jag helst av allt skulle vilja skippa och ligga hemma i sängen istället. Men världen fungerar inte riktigt som jag vill, den tycker att jag istället ska sitta i 20 minuter på latikbergs skola och nästan somna. Det kan inte tyckas låta så värst mycket, men ojoj vad 20 minuter är mkt när man vill sova! Det är en del till varför jag alltid åker buss så länge om dagarna, denna eviga väntan. Det är som att vänta på arlanda innan ett flyg, fast lite roligare, och lite mer ensammare.

Alla barnen som åker våran buss måste jag väl få säga är rätt charmiga och sådär lagomt söta, ibland. Inte dagar som jag helst av allt bara vill gräva ned mig för en stund och jag är illa tvungen att lyssna på deras pladder om vem dom vill leka med eller inte, men alla har vi varit barn. Ibland söta, och ibland jobbiga till tusen.

Moa kom in till mig och ströpratade lite. Eller ärligt, var det jag som ströpratade om hennes hundvalp och liknande för att få igång samtalet, hon tittade mest.
M - Duuuuuu?
J- Ja?
M - Jag tkr du är så fin!
J - Men tack, vad snäll du är.
M - mmmh, kan inte vi träffas någon dag?
J - eheeee, det skulle vi nog kunna ordna ska du se...
M - I helgen!!!
J - Jaaa alltså, ..
M - På LÖÖÖÖÖÖRDAG!

Tyvärr Sandra men jag kan inte riktigt hänga med till ume och shoppa på lördag. Varför inte ? Näeh, jag och Moa hade tänkt leka lite med barbie, rita lite granna om vi hinner också. Kanske om vi har riktigt tur, leka herre på täppan. Vaddå shoppa?, jag har viktigare saker för mig.

Eller så far jag med dig. Det känns lite mer lockande. Förlåt Moa.

Jag vet inte vad som händer med mig, jag har börjat kliva upp jätte tidigt den senaste tiden, och det är onormalt för att vara mig. Okej, för mig är tidigt klockan halv tio, för annars brukar jag absolut sova längre än elva på helgerna. Jag är alltid dödstrött på helgen, men det beror nog på att jag är dum nog att lägga mig så sent på vardagarna och aldrig får nog med timmar för mitt eget bästa, och på helgen tar jag igen det - kort och gott.

Farfar och farmor skulle skotta av garagetaket eftersom det har kommit så pass mkt snö, och det är alltid lika bra att ta bort det innan det händer ngt. Och mamma sa att jag kanske kunde erbjuda mig att hjälpa till, och varför inte ? Jag om någon borde stå där, så jag klev upp och vi hjälptes åt en stund. Solen stekte och jag trodde jag skulle dö innan jag var färdig, vilken värme! Men efter jag klättrat ned för stegen kändes det riktigt bra, jag älskar att göra folk glad.

Vi tog ändå vara på tiden riktigt ordentligt idag, vi for ut en sväng på skotran och fiskade lite. Jag har inte hunnit med att vara ute särskilt mkt i år ( skämmes på dig Jennifer ), för jag tycker inte att jag riktigt har hittat tiden förut, men det vet vi alla att det är bara bullshit. Vill man riktigt mkt, tar man sig tiden. Därför var det extra roligt att vara ute en liten stund idag, jag som t.om fick fisk, då kan det inte gå fel.

Bättre sent än aldrig, en liten bildbomb från www fredagen, middag med brudarna på hotellet, lovely!









            

Idag fick jag låna bilen och köra till villis och fira alla hjärtans dag precis som jag ville ha det. Alltså, en dag som inkluderade sandra. Nog för att jag faktiskt inte har någon pojkvän som jag kan dela glädjen med men sandra får vara min pojkväns substitut under dagen helt enkelt, och då kan man inte annat än må bra.
Vi spenderade ett par timmar tillsammans som innehöll promenad och fika.

Alla hjärtans dag är en dag då man ska kanske tänka lite extra på ens vänner, familj, pojkvän eller bara nära och kära. Jag tycker att det kan vara fint att man tar sig en dag och bryr sig lite extra om varandra. Men sedan kan jag kanske vara lite emot när det handlar om att man ska köpa massor av saker och bevisa sin kärlek/omtänksamhet på det viset, inget behöver vara fel med presenter men jag kan känna att bara umgås, och spendera tid med varandra istället är minst lika bra. För det är därför kärlek är så smart, sometimes, det handlar om gesten och tanken som man ger till varandra. Inte materiella ting och liknande, utan känslor, ärliga känslor.
Men sen skulle jag för den delen inte grina ihjäl mig om jag fick en bukett med röda rosor, haha men jag skulle hellre vilja lägga pengarna på ngt man kan göra tillsammans, som jag har gjort med sandra idag.

Min dag har alltså varit bra, so far, så därför säger jag till er alla andra som jag hoppas haft det minst lika bra som jag ; Grattis på ditt hjärtas dag!

Jag har precis kommit hem från en trevlig kväll med ett par söta brudar. Viktoria skulle komma förbi en sväng till villis och vi tog tillfället i akt och bestämde oss för att käka tillsammans. Det var jag, sandra, anna och Viktoria som placerade oss på krogen och käkade den urgoda tacos buffe´n. ( tacos = maten som alltid går hem!)
Planen var att testa att käka på stenmans eftersom dom är lika coola som alla andra nu och serverar mat ( GOOD!),men vi fick för oss att dom öppnade först sex och våra magar klarade verkligen inte två timmar utan mat till, eller kanske min?, så det fick bli krogen, men lika mysigt för det!

Igår innan jag for till skolan och skulle skriva upp hittade jag en lapp på bordet, och även fast pappa hade önskat mig lycka till förut kunde han inte göra det en gång för mkt, det tkr jag om! Men det söta med hela konceptet är att han har skrivit som ett litet brev, utifall att jag inte riiiktigt skulle veta att det var till mig och att det bara finns en pappa i huset. Man kan aldrig vara säker liksom, hahah!

Jag flyter fortfarande omkring på rosa moln som finns överallt omkring mig just nu. Nu kan jag äntligen börja koncentrera mig på dom andra sakerna som inte har känts lika viktiga förut innan kortet var fixat. Som jag sa idag, det kan verkligen inte vara nyttig för en person att vara så nervös inför sådanna här grejer som har just med körkortet att göra. Man går omkring under en sådan lång tid och är stressad över körkortet, och kan i princip inte tänka på så mkt annat. Och även om man kanske vill, så finns det alltid en undergrävd stress som finns där och irreterar. Men nu är det borta, nu känner jag verkligen att ngt tungt har släppts från mina axlar. Thank god!

Igår var farmor och farfar här och grattade mig, familjen var så underbart söta att dom hade ordnat med världens godaste mat och tårta och hela paketet, hur söta är dom inte på en skala?!

Och ja, till en annna viktig sak. Den första semlan för min del är avklarad! Och då tänker ni : NÄHEEE har du varit på stenmans igen?! Men ja, jag och sandra hann med en mysig stund innan jag skulle iväg och skriva upp, den kvinnan kan verkligen lugna ned mig!  Och ja, lite socker har aldrig skadat, haha!

IDAG HAR JAG TAGIT KÖRKORTET!!! : D
Och jag är så glad så det är inte sant, det är helt otroligt hur mkt jag har gått omkring och lett mot alla. Vilken glädje att äntligen få sätta sig i bilden själv utan den fula skylten! Äntligen får jag dra raggen med dom andra barnen! hahah
Puss och tack alla som redan har grattat mig!

( Och, min frissa fick en avbokning så jag fick klippa mig igår. Kändes skönt, ifall jag skulle misslyckas med körkortet var jag iaf fin i håret, hahah! )

Idag på min körlekton höll jag mer eller mindre att bli påbackad. Jag skulle göra förbi ett litet garage där massor av bilar stod parkerade, och när jag var nästan förbi en svart bil backar den rakt ut mot mig i en himlades fart. Kan ni förstå paniken man fick när jag insåg hur litet space det var mellan oss och en sluttning på min sida, what if liksom jag skulle ramla ned och dö. Inte riktigt kanske, men säkert ett litet blåmärke iaf, ehee. Jag höll min vanliga gas (och ja, ni kanske tänker , men Jennifer då; det är du som borde ha mera uppsikt! but I did, Christer märkte inte ens att han backade, så moving on, haha ), och tur var det, annars hade vi nog blivit riktigt påbackade. Christer skrek rakt ut och undrade vad han höll på med och jag insåg att  hade tryckt på gasen i typ 70 för att vi skulle hinna förbi , TACK att du var lite mera klartänkt än jag Christer, annars lär jag ju fortfarande stått kvar på min plats och stirrat, haha.

Det är inte bara det, jag gillar Christer. Det har jag sagt förut men jag säger det igen, han kan man verkligen skämta med. Jag menar , let's face it , hur många säger egentligen till mig:
C - Det första jag kollar är om jag är på rätt bilskola, och det andra jag kollar är om jag har dragit igen gylfen!
VILKEN MAN!

Annars längtar jag tills imorgon då jag och Ida ska exprimentera på fotografisk bild.

Hela www helgen är förbi, och det har gått läskigt snabbt måste jag nog få säga!Sen är det nog troligtvis den kallaste www som jag har varit med om för den delen också, jag tycker mest att man sprang in och ut i affärer för att värma sig lite ( en extra lång stund på stenmans förstås), dels hade jag glömt allt som har med täckbrallor och liknande att göra och sen minusgraderna, nu är jag lite sugen på värmen som sommaren faktiskt ger oss.

Det har varit en riktigt bra helg, ett litet snäpp bättre än förra året måste jag nog säga, till en födel eller nackdel vet jag inte, men trevligt har jag haft. www är verkligen en helg då massvis med folk kommer hem, och därför är det extra roligt att se alla igen, överraskning vilka som finns inne på hotellet eller inte, ungefär.
På fredagen åt jag först tacobuffe med underbart härliga brudar, och uppskattade att det var gratis insläpp ändå till klockan elva, det tackar min plånka för!
På lördag gick allting alldeles på tok för fort, kvällen började bra och slutade dessutom lika bra. Det enda som jag tycker var synd var att allt folk man kände inte kunde komma in, att det kan bli så snabbt fullt kunde jag inte tro. Tur att jag kunde komma in så jag fick ta del av goheterna (: Bilder kommer senare, läger upp bilder någon dag från förra veckan då jag hade ett snabbt med mysigt samtal med dessa damer!

Nu har www startat, och jag gick precis förbi idag när dom satte sig på isstolparna. Det är klart, att jag tkr dom är riktigt duktiga som sätter sig i en sådan sits, och särskilt dom som orkar sitta hela tiden, det är strongt ! Och nog blir man sugen på att testa samma sak, men jag måste ju vara helt ärlig och säga, att jag inte för fem öre skulle vilja byta plats med dom just nu - kika på vädret! Gosh, det är i princip snöstorm ute nu, och tänk då att sitta på en stolpe och frysa allting som man äger av sig, haha! Näeh, dom är nog utrustade enough för mkt väder och vind, ska bli spännande att se hur det går för dom! (:

Pratade med fredrik idag,
F - Jag är i tjugoårsåldern...
J - 20? Du kan ju inte säga att du är i tjugoårsåldern juh.
F- Jo, varför inte?
J- Men, är inte du 29?
F- Ja?
J - Men, isåfall är det som att jag säger att jag är i tioårsåldern.
F- Näeh, för du är ju arton.
J - Men du är ju 29!

Well, det var ett rätt så spännande samtalsämne. Men jag måste nog säga, du måste nog face the fact fredrik, du är snart 30, det går nog inte särskilt bra att dölja längre. Ska vi säga 30-års krisen? haha

Jag saknar att skratta med min söta vän, kom tillbaka!<3

Idag tog jag lite extra tid efter dansen och gick till bilskolan, för att egentligen ge alla ledig tider/eller den tid jag tar mig för att kunna plugga så mycker som möjligt. Emilia hängde på och var sällskap med mig, alltid mkt trevligare än att sitta själv med musiken i öronen och vara osocialast i världen. För att vara på den säkra sidan gick jag in och frågade christer och stefan lite saker utifall att jag hade missförstått vissa delar, och kanske bara haft en lucky shot när jag har gjort distanstesterna, lite långsökt kanske, men jag vill absolut vara säker än att vela fram och tillbaka om det är rätt eller fel. Jag kände mig verkligen dummast i världen ibland när jag frågade om saker, men när jag kom in sista gången sa dom - Nej, nu stänger vi, du får inte ställa någon mer fråga! hhaha, det är verkligen sköna människor på bilskolan! Well, det var ju antagligen eftersom jag verkligen frågade dom en hel del, men dom borde ju egentligen känna sig uppskattade eftersom dom kunde så mkt i jämförelse med mig, glänsa på när dom fick chansen menar jag! haha

Som sagt, Emilia hängde på idag men förra veckan hade jag sällskap med dessa söta damer, som jag för den delen inte har umgåtts med på en alltför lång tid, väldigt uppskattat!

Idag var jag hos optikern och gjorde min linskoll, efter en ganska så bra väntan. Och undertiden som jag satt och väntade för att få komma in hittade jag en cosmopolitan, och det kändes inte som den vanligaste tidningen att hitta hos en optiker kanske. Inte för att jag brukar granska vad dom köper in för tidningar, eller brukar spendera oerhört mkt tid där som i ett andra hem, för det har jag redan - bilskolan. Men omslaget fångade lätt mitt intresse utan tvekan, Serena från gossip girl.

Hur snygg är inte hon på en skala? Uuuuuursnygg!
Inte för att jag vill veta hur piffad hon egentligen blir av alla stylister, men jag gillar att låtsas. Så jag tänker låtsas att hon är en ärlig person, som inte lägger ned alltför mkt tid på sitt utseende. Och bryr sig inte alls om idealet som styr världen, hon gör inte ingrepp för att ändra saker på hennes kropp, utan lever livet och är fasligt snygg utan några större hemligheter.
Men nu vet jag inte egentligen hur det ligger till, men att hon är snygg - det vet jag! Så nu låtsas alla en sekund för min skull och håller med mig, alltså - Serena som är ursnygg utan knep, bra! haha

Igår hände ngt som inte har hänt på vääääldigt länge, jag fick ett brev. För mig är det verkligen svin roligt att få ett snyggt vykort bara dresserat till mig, för när jag var mindre skrev jag brev i mängder. Jag önskar att jag tog mig tiden och faktiskt skrev ett brev till någon som jag tycker om. För nu berättar man allting på totalt andra håll. Sms, datorn och telefonsamtal. Ett brev är verkligen ngt personligt, och där kan man skriva ned känslor och funderingar som jag man inte riktigt trodde att man hade förens dom är nedskrivna på papperet,och då är det lite försent, men ärligt.

Jag kanske reagerade lite extra igår på vykortet eftersom man faktiskt inte tar sig tiden att skriva ett fjuttigt litet brev ens i vardagens bestyr, eller jag borde kanske säga jag. För det kanske inte är för den delen alla som vill lägga ned tid på att skriva ett brev, eller heller inte se det som ngt betydande. Men för mig är det speciellt, det är tankarna som faktiskt fastnar på papperet, och det sparas. Det är skönt att skriva av sig med egna ord ibland till någon speciell, genom ett brev som faktiskt får färdas en liten stund innan det läs, inte som ett sms eller liknande. Utan ett brev, som handlar om att någon tar sig tiden och berättar för någon annan hur dom mår, och vad dom faktiskt har på hjärtat. Ett brev, det ska jag också se till att göra någon dag, ärligt och bra.

Jag är hemma igen, och jag är så glad över den här helgen så det är inte sant. Jag var inte särskilt uppstressad innan jag for kanske, men jag uppskattar ändå till tusen att vara hos brallan ( nej, det är inte hennes riktiga namn, men hon är brallan för mig. Som piff är för puff, eller ngt liknande haha ), för jag blir alltid så otroligt lugn över att vara i den familjens sällskap. Puss!

Eftersom vi var hemma på eftermiddagen idag hann jag fara ut och åka ett litet varv i skidspåret, även fast det var ruskigt kallt och min andning blev som ett vitt rökmoln så fort jag klev utanför dörren. Men jag träffade iaf på en härlig kvinna från byn som åkte pulka med hennes barn, och vi pratade en stund innan jag blev alltför kall.
- Men, har du flyttat hem?
- Hem? Jag har alltid bott hemma. ( sist jag kollade iaf )
- Jaha, det känns bara inte som att man ser dig så ofta.
- Jasså? Då är det nog bara du och jag som missar varann, haha. ( Vad hände med förra helgen då vi stod och pratade?)
- MEN förlåt, jag trodde du var Evelina!

Det har hänt förut, ett par gånger. Antingen så känner jag henne inte lika bra som jag tror eller så borde jag ta ett seriöst snack med mamma, är det ngt jag borde veta om?!