Jag är hemma igen, och jag är så glad över den här helgen så det är inte sant. Jag var inte särskilt uppstressad innan jag for kanske, men jag uppskattar ändå till tusen att vara hos brallan ( nej, det är inte hennes riktiga namn, men hon är brallan för mig. Som piff är för puff, eller ngt liknande haha ), för jag blir alltid så otroligt lugn över att vara i den familjens sällskap. Puss!

Eftersom vi var hemma på eftermiddagen idag hann jag fara ut och åka ett litet varv i skidspåret, även fast det var ruskigt kallt och min andning blev som ett vitt rökmoln så fort jag klev utanför dörren. Men jag träffade iaf på en härlig kvinna från byn som åkte pulka med hennes barn, och vi pratade en stund innan jag blev alltför kall.
- Men, har du flyttat hem?
- Hem? Jag har alltid bott hemma. ( sist jag kollade iaf )
- Jaha, det känns bara inte som att man ser dig så ofta.
- Jasså? Då är det nog bara du och jag som missar varann, haha. ( Vad hände med förra helgen då vi stod och pratade?)
- MEN förlåt, jag trodde du var Evelina!

Det har hänt förut, ett par gånger. Antingen så känner jag henne inte lika bra som jag tror eller så borde jag ta ett seriöst snack med mamma, är det ngt jag borde veta om?!