Det är jobbigt och lite i motvind. En obekväm känsla , för det har hänt mer ofta under det här året än någonsin, säga farväl till underbara arbetskamrater. Jag ska måhända inte flytta till Afrika, men det känns ändå - vi är inte under samma tak längre och det är något som förstör vardagen som man blivit så bekväm och fast vid, de är en känsla som ger mig lugn. Det har varit lika självklart att se mina arbetskamraters ansikten under dagarna som smöret på mackan, det ska finnas där, pusslet är inte helt utan de - fina de.

Jag bakade chokladfudge tårta & brownies, och gjorde en liten avslutning, kramade de hejdå och hissade flaggan och styrde stegen mot dörren. Nya utmaningar  & nya upplevelser, livet fortsätter och jag ser fram emot nästa dag som alltid, upptäcka -det är det finaste som finns.
Jag spenderade kvällen med att plocka hallon, känna lukten av ny plockade hallon när man häller upp de på fatet, som sedan rensas och sparas , till bättre tillfällen. Skogen har mycket att erbjuda,mycket magen tackar ja till för den delen också!

Helgen med BBQ var över innan jag hade hunnit dragit på mig party blåsan & fylla glaset med vin, men fint -det har det varit under varje sekund & timme - bilder kommer upp!

Jag blev bjuden på lunch på hotellet av mina fina arbetskamrater i fredags, där jag även fick underbart fina blommor! Jag blir så känslig och grå, men hur ofta får man blommor egentligen ? Jag talar för mig, men det är de få tillfällen som går att räkna på handen kan jag säga, de är så söta! Jag kommer sakna varenda en av dem, det är så speciella och bra på alla sätt!
TACK för allt det fina kära arbetskamrater , jag blev som ett rört litet barn efter jag lämnat er , ni är bra.

Snurrar runt på alla dessa klädsidor, och dyker djupt - vem gillar inte all rea som sprids ut överallt efter sommarens timmar ? jag gör tummen upp i luften, och klickar hem lite till, nästa gång jag besöker en butik kan vara långt bort - så jag passar på, lite dumt måhända men impulsivt kan vara minst lika så bra, vi får se.

Planen för helgen, kommer att bli att trycka ihop så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt. En efterlängtad vän ska få min tid för det mesta, och sedan ska jag se till att skaka lite tillsammans på dansgolvet med andra, för att det är bbq, det är inte varje dag. Hösten ser ut att bli bra, mycket bra - det har jag bestämt mig för.

En ledig dag, vilket känns som ett ytterst litet använt ord på sista tiden, ledig. Jag gör det jag är sämst på idag, vara lugn. Jag arbetar inför en kurs som jag börjar sätta igång, och det trycker på, i en behaglig ton. Jag tänker tillbaka för några helger sedan då jag var i stugan med fina Anna, levde livet på en strand & simmade tillsammans med fina människor i sjön på kvällskvisten, då känner man hur man riktigt lever, tillsammans.

Jag gillar stranden, den lilla skymt man fått av de genom sommaren. Inte idag, då det är enbart 5 grader ute och det är slätregn mot fönstret , en liten promenad ute och nu är jag dödsdömd, förkylningen knackar säkerligen på dörren innan jag öppnat, är det höst redan ? nejtack.

Jag blir oftast lite väl överexalterad över små saker, som att inse hur mycket fint det finns att utforska i Vilhelmina. Hemmablind är bara förnamnet, tänk så mycket bra saker det finns runt hörnet som inte blivit testade. Jaa, i ärlighetens namn kanske det inte är lika coola upptäckter som finns i Stockholm, eller annan huvudstad för turister att dyka ned i och gräva på, men faktiskt - trampbåt - hur tufft är inte det ?! haha.

Jag fick med mig  finaste Johanna på idén, och vi trampade på i båten i någon timme eller så , skaffade oss lite träningsvärk i rumpan  & en himla behaglig känsla där vi trampade på längst med vattnet. Trampnyckel och en billig utflykt - tummen upp!

Det är så, att man inte kan uppskatta en solig eftermiddag med mjukglass & Tove-Lina mer än jag gjorde, jag kommer sakna dig i Vilhelmina. Tack för din glädje! <3

Sabina, ska flytta och uppleva andra äventyr i fina Göteborg. Även fast jag har vetat om hennes planer en bra stund så kändes det som en hård smäll i ansiktet då tiden var inne, och vi kramades hejdå, men jag känner bara "redan? inte än.". Du kommer att lyckas min vän, du kommer att klara det galant, och om du behöver, finns Vilhelmina och alla kvar till din förfogan om du behöver, men det vet du. <3

En avslutningsmiddag på hotellet med fina människor, supergod mat & lite farväl, det var en jätte bra idé - alla samlade på samma plats för en finfredag. Lycka till vännen!

Som allting snurrar förbi, och jag stannar inte upp en sekund för att ge tid åt internet och dess värld. Det är klart, lite halvt bortkopplad från omvärlden i viss benämning men så fint att glömma bort för en stund, och fokusera på annat vettigt och fint. Hemflyttad från samhället och efter en fin kommentar som ; " du är alldeles för social för att bo i en by ", lättar jag lite på leendet och känner hur bra och bekvämt allting har varit att bo nära, och inpå allting.

Styr upp lite planer inför helgen med en fin vän, sista dansgalan för i år och jobbfronten trycker på med en varningstext över helgen, men allting går ändå, ska det vara - så ska det. Jag ser fram emot det, känslorna spritter till när tankarna om vilka som finns på plats i helgen gör allting så efterlängtat, många vänner inom samma yta, det gillar jag, väldans mycket.


Jag har skapat mig en ny mail, glömt lösenordet på två dagar & har inte luktat på en ölburk på många veckor. Det är skrämmande & bra, allt i ett.

Så länge som vi har försökt styra upp något, och nu , efter vad som känns som universums nattvandring gick det vägen, jag kunde tvinga på Johanna en lunch minsann, haha! Hon ger mig glädje och styrka på så många vis, vi prisade självutlösaren en stund och surrade bort hela dagen med hjälp av varandra. Hon är för go, alldeles för go!

Sådär behagligt bra, inte för mycket och inte för lite. Det rullar på utan större vidare, bromsarna är ur funktion och möjligheterna är där, rakt framför mig - men ändå, i lite för stor bredd. Jag vill välja väg, mellan GO & WAIT vilket var svårare än jag trodde. Jag bestämmer själv, men ibland vill jag, för en bråkdels sekund att någon annan ska göra det åt mig, vad är rätt & vad är fel ? Eller framför allt, vad gynnar mig och mitt tillstånd bäst?

Men det är då,sen och inte nu. För nu, är allting prima och allting är med mig, inget emot. Men snart, ska jag välja korsning igen, och det är inte det svåra, utan att det är igen , och igen och igen.

Kameran var inställd på något knasigt, så här i efterhand kan jag enbart se hur allting ser löjligt brusigt ut. Tur att jag har fina vänner som fastnar alldeles perfekt fast den kompakta vännen sviker. Lunchbjudning i huset, snabbt och intenstivt. Vi ville att tiden, universium och jorden skulle stanna upp för en stund men vi blev uppväckta när vuxenlivet ringde på och jobbet kallade.

Den lille katta smög in en mus under lunchen, panik bröt ut men musjägarna hade farten i sig, en liten rolig upplevelse sådär efteråt, alltid ska något hända - men i det hela, var det så fint och trevligt så. Tack för att ni kom förbi, och gav mig glädje och motivation till allt jag rörde i de närmaste timmarna, vilket vill säga - arbetet.

Har du en snygg kompis ? Det har jag.
Har du en vän som får dig att skratta i mängder, känna dig bekväm i de mest sjuka situationer och som du kan vara sprudlande med i timmar i sträck ?  Det har jag.

Hon heter Evelina, och ger mig lika mycket att le åt som det finns glädje att finna. Vi planerade i rätt stora banor, men efter besvikelse över samhället då både stängd bowling och tråkigt väder ställde till det för oss,umgicks vi i Vilhelmina med det fina vi hittade.
Jag drog den största kaffehostet i världshistorien, där halva kaffet bestämde sig för att komma upp över brickan och mig, ett minne blott som fångades av fina E, som hon berättar alldeles förträffligt bra om på. ( http://evilou.blogg.se/ )

Människorna på fiket fick sig något att titta på, min nya skjorta fick sig något att suga upp och jag fick mig något att kasta ut pengarna på, för inte många klunkar blev uppdruckna kan jag säga. Men efter en sådan dag, säger jag bara, tack Evelina för att du var med och upplevde allt kletande och kladd med mig, utan dig , hade det varit hälften så roligt, och ja, dubbelt så pinsamt. Puss på dig

Jag möter upp S med ett smörpaket på knoppen & vi börjar promenera bort vår trötthet längs strandpromenden, där funderingar över framtid, nutid & saker som skett som vi själv inte vet hur vi har tagit det kommer fram, som vi stundvis kommer underfund med tillsammans. För det är något som alltid händer med denna fina människa, lugn, glädje & virvlande tanker som alltid faller på plats efter att vi har umgåtts, det var precis mitt i prick med lunch som slank ned hos Sofia. Som sagt Sabina, tack igen , för det var - mitt i prick!