Så länge som vi har försökt styra upp något, och nu , efter vad som känns som universums nattvandring gick det vägen, jag kunde tvinga på Johanna en lunch minsann, haha! Hon ger mig glädje och styrka på så många vis, vi prisade självutlösaren en stund och surrade bort hela dagen med hjälp av varandra. Hon är för go, alldeles för go!