Jag glömde berätta min kärlek för uteserveringar, tusan!

 

Jag gillar verkligen att få beställa in godheter, Tapas har som blivit en favorit för oss två ( Bläckfisk är bra fint ändå!), se solen gå ned och ändå fortsätta samtalen som om det inte fanns någon morgondag!

 

Det saknar jag ifrån min tid i Stockholm, möjligheterna att sitta ute så fint på kvällarna, tur att Sundsvall har minst lika fina ställen att erbjuda, men inte lika perfekt sällskap som fröken Forsén förstås, det ni sthlmare!

I solskenet, det är ungefär så jag vill beskriva alla våra fina stunder som vi hade tillsammans ( jatack, aloe vera blev användbart under kvällskvisten, aouch!)


Från att starta morgonskaffekoppen på min finas balkong, till att avsluta allt surrande vid en fin restaurang på kvällen ger dagen toppbetyg, jag har längtat efter dig så otroligt mycket!

 

 

 

Jag banade väg för att möta upp min vän Rika & hennes underbart söta följeslagare vid hamnen för lite solsken och äventyr. Alla stunder med barn känns iofs som äventyr, det spelar ingen roll om vi var på IKEA, käkade glass i parken eller agerade barnvakt på morgonen lördagen därpå, allting kan hända - vilket charmtroll!

Vi kollade på utsikten vid södra & norra berget, (förstås, när regnet föll ned!) och jag är tacksam, så otroligt, att jag har fått lära känna en sådan donna som Rika från utbildningen i Stockholm och att vi nu tog mötet ett steg högre! Puss.

 

 

"Loreen fiskar upp en påse gojibär stor som en juniorhockeytrunk ur handväskan. Kastar in de röda bären, kända för sina goda hälsoeffekter, i munnen i grupper om fyra.

– Vill du ha?

Nej tack.

Hon nickar förstående.

 

– De smakar snusk. Men man känner sig jävligt duktig! "

 

 

 

På något vis skrattar jag lite högre än vanligt, vilken inställning & lugn hon har,läs artikeln!

 

http://cafe.se/loreen-i-cafe/#loreen2.jpg

 

 

 

 

 

 

Länge,och väl har jag längtat efter att införskaffa en cykel, en riktig racermaskin kan man också få kalla det, och igår slog jag slag i saken! Jag fick med mig Tina som sällskap, när jag gjorde cykelraggen på torget i Lycksele innan jag skakade hand med butiken & plockade hem den!

Till råga på allt, så stämde jag dejt med Jenny som jag inte sett på år & dar, tänka sig så fint det blev, vilka donnor som förgyllde dagen så för Fröken Jonsson!

 

 

 

"  Jennifer, jag läser ofta din blogg, du skriver så mycket!

Men det kan du också göra, skriv bara!

Nej, men jag har ingenting att skriva?

Nej, inte jag heller, men gör som jag - släng upp lite matbilder, det brukar alltid funka! haha "

För egentligen, hur intressant blir livet? Jag trycker oftast upp lite taskiga maträtter, bilder fyllda med spenat liksom, men ändå - då delar man ju trots allt lite av vardagen! Så mycket bättre blev det inte den här gången heller, men hujeda mig vad jag tänker fortsätta slänga upp dessa skapelser tills någon stoppar mig, eller observera, någonting underhållande händer! (;

I lördags åkte jag&Emelielove mot mitt hem ( airporteN!), och kollade på driftingen! Det är härligt att det händer någonting i Vilhelmina, och det är rätt charmigt att lukta på lite bränt gummi & surra med folk, ändå!

Efter att ha tvättat bort gummilukten & lite kyla från kroppen vankades det utgång på Body Center festen tillsammans med Tina & resten av havet att vackra donnor under taket, kalasbra kväll!

 

 

Vad är det bästa med att ha underbart söta grannar som bor två meter ifrån dig?

Förutom att jag kan vinka godnatt till henne från mitt eget fönster innan jag går till sängs?

Förutom att jag kan ringa och fråga om temperaturen ute även fast jag redan står i hallen i träningskläder?

Förutom att jag kan låna en ingrediens till min bakning innan kakan ens har åkt in i ugnen?

Jo.

Du kan göra en tvär kvällsfika, i myskläder & sedan skiljas åt för att se grannen vandra hemåt.

Emelie, du måste alltid vara min "räddare i nöden" granne, på nära håll. Vad skulle jag göra utan dig?

 

Lite roligt är det faktiskt.

http://www.vk.se/633029/633029

En favoritsysselsättning är att göra galen mat, pröva sig fram, men vad är inte snäppet bättre? När man kan lura med sig vackra vänner & pröva tillsammans med mig, som nu  -rödbetsbiffar, det blev så gott!

Vi kollade in alla brudpar utanför hotellet & gick sedan en långpromenad för att sedan upptäcka matens värld. Det är samma varje gång, vi ska pröva galna saker som tar miljooooontals år så vi hinner alltid dö av hunger innan vi sätter oss till bords, varje gång! hahah.
Precis det är så fint, tänka sig vad vi hann tagit igen samtalsämnen och minnen. Förutom det? Att jag fick känna det vackra livet inuti magen sparka, ta del av någonting sådant är något av det vackraste, ett barn, det är så kärleksfullt! Vad jag längtar min vän!

Förra Torsdagen hoppade jag in i bilen det snabbaste jag kunde efter jobbet enbart för att skynda mig till burken, varför? För att hinna titta på dokumentär inifrån - Ingen riktig våldtäkt.
Jag vet att det är överallt, nästan alla känner någon som har blivit våldtagen eller blivit utsatt för någonting som de inte känner sig bekväma med och jag vet, att det berör.

För något år sedan fick jag låna en bok av en vän som handlade om hur en åklagare tar upp exempel efter exempel hur tjejer döms efter en våldtäkt, och efter ju fler sidor jag matade mig igenom förstod jag hur liten chans de har, vi har. Allting vinklades tillbaka mot tjejen igen, det kändes som att det inte fanns någon stor chans för tjejen överhuvudtaget för att få rätsida på målen, det känns så troligt hjälplöst.

Det är klart jag blir arg, och rädd. Trots det är det ju intressant, varför skulle jag annars frivilligt mata mig med dess information? Det är samma med länken nedan, dokumentären,det är inte rätt - men otroligt viktigt att ta upp.
Jag går inte omkring och är rädd i samhället, eller på kvällen, men trots det så är det skrämmande enkelt att tänka tusen tankar om människor i min omgivning som jag bryr mig om, det är ett liv som förstörs, och jag som står utanför har ingenting att komma med. Jag önskar att det vore enkelt att bevisa, eller nej, mycket bättre - jag önskar att det aldrig sker, varför i guds låda sker det så ofta?

Tillträdet till din egen kropp, det är viktigt att bevara, det är vår kropp, ingen annans. OM vi inte vill dela med oss.



http://svtplay.se/v/2797761/dokument_inifran/ingen_riktig_valdtakt

 

 

Vi kom på såhär i efterhand, my love och jag, att det är kanske lite galet - att det är valborg, människor letar vårtecken & vi impulsdrar upp mot borkan & även dimforsen ( en av det vackraste platserna jag vet, fast sommarhalvåret bjuder på mer lugn!) och letar snö, mer snö?!

Det är ju så, det är faktiskt bra härligt att leta fram termosen och vinterskorna för en sista, en ytterst sista gång!

 

 

 

Att laga middag tillsammans ger en sådan ro, ett lugn då grytan med pastasås puttrar på & det är tillåtet att riva morötter och prata om veckan som varit i en rasande fart!
Em, ger så där fasligt fin energi!

 

 

Faktiskt, lite nördig blev man ändå.
Beskrivning -  Det låter härligt, luktar gott & det är bara snygga som ställer upp! Ungefär så kändes det när vi dregglade över tävlingen, just då räckte det gott och väl till att spana in allting med en kaffekopp i handen!

Sen var det minsann lika spännande att svira om till blåsan och köra utgång, så lite överdrivet konstiga känslor är det nog ändå.


Men kul? Den känslan spikar vi!

 

 

 

Det var ju det där med mini-inflyttningsfesten ja!

Vi körde upp till Kittelfjäll och kollade in hillclimb 4.0 under dagen och var tillbaka efter sju på kvällen, därför kallar vi det rekordfesten med lite fint folk som kom förbi!
Mina pinglor, varenda en av dom!

En liten smyginvite i läggan, där vi spelade tjejspel, drack vin & banade vägen mot hotellet några timmar senare för att skaka rumpan till efter midnatt!

Den bästa premiär inflyttningsfesten jag kunde haft, hujeda mig vad fint! <3

 

"Varför låter vi det alltid gå så långt emellan gångerna?"

Ungefär den mening, är det i princip varje gång när vi träffas, och blir det någon förbättring? Icket!
Vi maxar och tar igen allting vi inte hunnit med över en matbit, men det gör ingenting att hastigheten överstiger ett raketuppskjut, för jag mår bra, fasligt bra!

Och sedan, att jag har en Idavän som är galet snygg i håret gör ingenting heller, check!

 

Det där med valborg, det var ju inte så fasligt länge sedan, eller?

 

Jag sjöng inte någon sång, utan firade in den tillsammans med Sandra & syster och co, där det kändes som att Thailandvärmen slog till igen, se gött! Efter att ha varit uppe i fjället hela dagen kändes det rätt fint att värma kroppen för en stund och fira in Maj.

 

Nu tänker jag fira in en ny dag med en lunchdejt, hejja!

 

 

 

 

Jag har gjort, vad jag kallar bjuppkakor återigen. Egentligen kanske det bara är en anledning för mig att baka och slicka en skål med smet, eller få känna mindre dåligt samvete över att jag inte använder recepten i de ytterst fina receptböckerna jag äger, dunno. Det blir chocolate chip cookies den här vändan, och färdigt resultat kommer jag aldrig ihåg att fota, det är insikt som dyker upp när allting är i frysen, sådär typiskt.

Hojta till innan bara så får ni ta huuuuur måååånga niiiii viiiiiilll!

( Ja, det är nästan som att småragga folk till läggan, fast planerat, hah! )

 

Det är viktigt vilka människor som man omgivs av, särskilt på arbetet där de maximala timmarna på veckan spenderas. Förvisso går det inte att välja arbetskamrater utan det följer med i tjänsten, därför är det så fint att veta att mina stödpelare, finns där, mitt i allting.

Även om jag snurrat fram under olika tak och testat olika titlar är flyget mitt hem, och dom med det. Mina vackra som stöttar mig i så mycket, där jag får vara precis som jag vill. Vilka gudinnor!

 

 

 

Efter att ha spenderat dagar med fina människor känns mitt inre plötsligt så tomt, det ekar på ställen där folket ska fylla ut tomheten, knasigt.

Vi har varit uppe i fjället, ätit fina middagar, dansat i klackar, haft en miniinflyttningsfest i läggan,firat in första maj & kollat hillclimb 4.0 i fjället. Jag har mått så bra, och dagarna har rusat fram, tills igår kväll då jag insåg den värsta förlusten.

 

Sova själv.

 

Trodde jag skulle stirra i mitt sovrumstak tills jag blev 55 år, min säng blev plötsligt alldeles alldeles för stor!
Tack för all energi peeeeps!