Ni vet när orden inte räcker till?
Eller, att jag tänker på er egentligen- ni kommer inte ha en chans att orka läsa igenom de fantastiska saker helgen har inneburit om jag fick välja - trust me, ni skulle brumma över till mitt hem och sparka mig i skrevet för att jag har skrivit på tok för mycket! Eller så kanske skulle blogg.se ringa upp mig & förklara problemet med att publicera min mils långa text! Ni förstår? (;

Jag kan helt enkelt avrunda lite kort & gott med att lite fina vinkvällar, shoppingturer  - spel i gryningen och matlagningskvällar där kanske en litet restaurangbesök även fick plats. DÄR har vi en summering av min vistelse - kisses and hugs liksom - eller kanske ett och annat glädjerus när texten i skrivande stund får plats i inlägget istället?Låt gå för ordet glädje helt enkelt.

Egentligen tänker jag inte nämna något om min usla uppdatering, men jo varför inte - jag lever & mår men förklaringen är att jag tock mitt pick & pack och åkte iväg under helgen - vilket kändes som rena rama semestern minsann - jag har kopplat bort allt som har med internet att göra under ett par dagar. Jag fick energi & glädje till maxgränsen av min vackraste Sandra med behövande göramål!

Jag tittar igenom bilderna och börjar sakna henne sådär otroligt mycket som man gör, ni vet - är jag redan hemma?Varför är hon inte här så vi kan uppleva allt igen?Eller den frågan jag mystiskt ofta nuförtiden frågar mig är - varför är vi inte grannar?

Under en blåsig eftermiddag testade vi på långfärdsskridskor med bara positiv respons, i´m tellin you guys - det var tufft! Vi åkte ett par kilometer i blåsten ( åhja, vi åkte enbart med i blåstens kraft på vägen hem, halva tiden tillbaka - ohyes! ) & var oerhört nöjda med vår prestation - vi kallades oss fartvinden själv! haha

Det är som en väldigt, väldigt kort & intensiv vacker film helt enkelt.

Att vara vikarie har alltid sina fördelar respektive nackdelar. Jag gillar det mest  Förstås, varenda levande själ vet att ett heltids jobb är önskan, men så är inte fallet för mig. Jag har inte hunnit hamna i den sitsen där jag har blivit uppringd när jag fortfarande ligger uslagen i sängen för att sedan köra i raketfart till jobbet och köra fullt ut en dag. Nej. Jag har haft en otrolig tur -  jag har fått ett par dagar här eller där som jag har varit medveten om innan och kunnat planera en aningens utifrån det.

Att få variera och testa olika platser / jobb är enbart spännande eftersom jag tycker om utmaningar & att få chansen att utvecklas i olika sammanhang där jag inte riktigt känner mig hemma är intressant, jag får helt enkelt lära mig att anpassa kunskapen & mig själv till situationen jag befinner mig i. Det ÄR spännande & därför en fördel att vara vikarie.
Lärare, där befinner jag mig just nu & jag kan inte annat än gilla det - den energi som pumpas timme in & ut tillsammans med yngre människor där jag får till den mån det går  - pedagogiskt lära ut kunskaper, utföra lektioner & planera.
Det är guldkorn att vara på skolan & de klasser jag har hamnat i men ack vad hjärnan är slut när skolklockan ringer i slutet av dagen.

Det är fint att stanna upp en stund & inse vad världen tilldelar oss för utmaningar.

På med ävetyrsväskan & varma kläder, vi promenerade till toppstugan på höjderna där vi avnjöt varm choklad & pratade om livets goda. Precis sådär fin en söndag borde vara.

Solen var på vår sida, vilket vårt sömnkonto även har börjat att bli, genom att knappra sig ifatt alla - timmar från forna dagar i Thailand, alltså, en lite för lång sovmorgon så utrustning med tillbehör var på plats först mitt i dagen då skidåkningen kunde börja!
Jag gjorde slag i saken & tog meningen "att falla fram i backen" till en högre nivå där jag till mitt yttersta gömde mig i min störtkruka & fortsatte utveckla mina kunskaper, "det tar sig sa mordbrännaren" kan jag väl få slå till med?! Vilket i stark mening betyder, I will get there, tills dess - njuter jag bara av att lyssna på ljudet när skidorna planar sig fram i snön & känna lyckoruset under dagen tillsammans med min finaste.

Pjoffh!

Ungefär med de orden skulle jag fylla en pratbubbla i en serietidning & min förklaring på helgens fart! Jag jobbade dubbelpass i fredags & körde sedan på snötäckta vägar till Dorotea vid småtimmarna och landade för ett snabbt intag av kladdkaka för att sedan stupa i säng tillsammans med min vän, Viktoria.

Resterande av helgen har bjudit på vinteraktiviteter till fullo där solen har varit vår bästa vän, men likaså min störtkruka tillsammans med ett par slalomskidor - destinationen var Borgafjäll, jag tror jag är kär i den vackra platsen. Lite solstekarbilder & charmiga skidbilder ( nåhja, ingen plats i skidlandslaget kanske, men att falla fram i backen är inte en lögn he-he) kommer inom sinom tid - nu blir det en stor tékopp & lite sömn, puss!








(åhja, Thailandbilderna kommer smygas in här & där - bättre är jag inte (;

De som känner mig vet att jag är sjukt besatt och galen av frukt, jag skulle kunna äta frukt till varenda mål i min vardag & fortfarande önska att jag kunde klämma i mig en apelsin eller två i sömnen. Därför njöt jag av varenda dag då mina smaklökar fick sig en rejäl omgång i Thailand när det var fruktstund ( vilket var varje timme, tredje, fjärde...yeah, ni förstår ) -vilka otroliga smaker det fanns! Jag har blivit så kräsen när ananasen, vindruvorna & mangon inte smakar lika gudomligt här hemma som i den stekheta värmen där jag var överlycklig då vi kunde börja morgonen med en fräsch ananas eller prickiga galna frukter!

Nej det ska gudarna veta, ren & skär kärlek till det fantastiska frukthavet  som finns utomlands!

Jag packade ryggsäcken med kaffe, sittunderlag & en ytterst spännande bok. Jag åkte med mina små skidor längs skoterspåret och stannade när energin var i botten och satte mig vid en liten sjö och njöt av stunden. En egen resa, där jag kunde förstå det fina i vinterns lugn - jag åkte tillbaka när solen avtagit & jag låtit söndagens timmar passerat i min skidoutfit.

Jag kallar det guldklimpar.

Jag kommer aldrig sluta förundras över kärleken till människor. Jag är en person som visar på så många olika sätt när jag gillar människor i mitt liv, dels med ord men framförallt med kroppspråk. Även fast vi känner varann utan & innan visste vi innan biljetten var bokad, inköpen var gjorda & vi satt i flygstolarna påväg mot vårt mål att det kommer vara annorlunda, vad som helst kan ske under under en sådan lång resa tillsammans där vi är vid varandras sida dag som natt  - vi visste spelreglerna som vi gemensamt satt upp & körde sedan all in med spelbrickorna  - vilket gick som en dans på rosor & vilket även resulterade i den bästa resan i mitt liv!

Jag ångrar inte en sekund att jag har haft dig vid min sida, du är underbar. Det har varit otroligt att få dela äventyren, skratten, upptäckterna & människorna tillsammans med dig - du gjorde min resa till dessa guldklimpar som har visats dag ut & dag in. Det högg i hjärtat när vi lämnade varann vid flygplatsen, efter tre intensiva veckor tillsammans, du var min sekund,minut & det kallades inte längre min vardag - utan vår gemensamma vardag & våra planer! Du gjorde min resan hel, tack för att du är en sådan otroligt vacker & stark människa, love!

Det finns två möjliga alternativ över min besatthet över snö.

Antingen har jag varit borta i solen alldeles för länge och fått solsting utan att jag uppmärksammat det & eller så har jag helt enkelt blivit snögalen!
Jag har jag en stark vilja över att göra allt i snön så mycket jag kan innan den kommer att rinna undan & jag kommer stå med fötterna på marken iförd ballerinaskor & värme mot kinden - ja, inte för att det är fyskam det heller! Fast nej, jag kan inte säga farväl till snön riktigt än - jag ska bara, hoppa, leka,köra, & framförallt äta lite till i snön - mer klämmackor åt folket i en snödriva so to speak!

Därför lurade jag med mig familjen på en dag till Ransarn där vi fiskade & fikade för fullt i finheten. Dock blåste det upp och på tio minuter var allting runtomkring oss vitt, lite läskigt att allting kan ändras på så kort stund i fjällvärlden. Trots allt hittade vi tillbaka när det klarnade upp, haha, så vi var inte helt strandsatta direkt - en avkopplande & fin dag helt enkelt - någon som vill ge mig en stuga i fjället? haha

Jag har hängt hos Emelie hela dagen tillsammans med Johanna & Carro och storbakat semlor ( som mest liknade scones i slutändan, men jag är stolt över dessa bullar som om det vore mina små barn  - bra gjort av oss, storbakarna! ) i timtal. De är lätt det snyggaste bullarna i hela Västerbotten med omfång om jag får säga det själv ( jag tror jag har hela mitt team bakom mig i den frågan, runda & fina eller ? haha) & efter fettisdagens sista timmar skulle jag kunna rulla tills jag blev 35 år om någon puttade mig nedför en brant backe - hujedamig vad fint med semlor i kistan!

Vi maxade & gjorde 20 STORA bullar när vi ändå var igång, och nu kommer vi kunna frysa in semlor & sitta och knapra på om svältens timme skulle dyka upp någon gång, det kallar jag att vara förberedd minsann! Tack för allting idag fina ni - en av de finaste fettisdagarna!

Sverige till Thailand, jag har landat & är hemma i de snötäckta skogarna igen!

Det känns inte verkligt. Trots det är sanningen den att jag har varit på min livs bästa resa tillsammans med Viktoria -  jag har upptäckt & upplevt något av det bästa jag gjort under tre veckors tid i ett vackert land, Thailand. Jag är fylld med upplevelser & känslor som jag på bästa sätt ska förmedla till min familj, vänner & kära  - men hur? Jag önskar att alla levande varelser hade haft chansen att se allting jag sett genom mina ögon. Det kommer uppdateras, skrivas, surras & formuleras på bästa sätt från veckorna som sprungit förbi men tills dess väljer jag att ge er det starkaste orden jag känner.

Jag är lycklig.