Ibland gör det inte så fasligt mycket att det inte är helt perfekt. Det får vara stökigt i din omgivning för en stund och du får känna att du inte orkar engagera dig, lämna det då åt ödet för en liten minut och tänk på annat.

 Fokusera, på allting som ger dig ett leende istället.

Gör som jag, åk till Viktoria och uppskatta vardagen med henne på ett underbart fantastiskt fint vis. Hon är sådan, fantastisk.

Det var längesedan min helg kändes så fruktansvärt lång som denna, det kan bero lite grann på att jag nästan inte alls har suttit vid datorn så mycket. Nej, det lät för hemkst.
Det är egentligen därför att jag verkligen har tagit tiden för nyttiga saker, som att ta hand om mig själv och njuta i högsta grad. Sådärja, det lät bättre.

Faktiskt, i fredags var planen att jag skulle hämta mamma från flyget ( hon har varit borta i sthlm i en heeel vecka, som jag har saknat henne! ) efter att jag hade ätit tacobuffé på stenmans. Det blev lite ändringar och jag for direkt hem utan att plocka upp mamma vid flyget, MEN delen med buffén genomfördes ändå, och det var det bästa på länge.
Mysigast sällskap gör allting så fasligt bra!

- Jag hörde att du skulle fara på fest ihelgen ( min fina vän till mig)
- Fest? Vilken fest?
- Den på lördag, "dom" sa att du skulle vara där.

Japp, då ska man på fest ihelgen alltså.

Idag var det aktivitetsdag och jag tog med mig mina egna skidor och satte av på skidspåret i Vilhelmina. Det var riktigt härligt att åka skidor, även fast det började snöa och halsen blev lite kallare än vanligt innan slutet, men det var en härlig start på en torsdags morgon ändå.

Vi raggade en stund, jag och Johanna, och sen var jag på en föreläsning i TVÅ timmar. Det handlade om "mäns våld mot kvinnor". Det var  väldigt intressant, men till det hör förstås att det finns ingen chans i världen att man orkar ha fokus i två timmar i streck. Vi fick en paus till vårt förfogande, min bästa paus i veckan.

Idag kände jag mig förövrigt som en turist i sthlm.. Jag hade aldrig åkt 9 km spåret innan så det var som en liten utmaning.

Det har gått fyra timmar nu, borde vi ringa polisen? Det ska inte ta så lång tid att åka 9 km, inte ens för Jennifer. Hon kan väl inte ha tagit fel spår och är på 22 mils spåret, då kommer hon aldrig fram innan det är mörkt. Har hört att det är mycket lodjur runt det området, och arga gubbar som inte fått någon middag. Låt oss hoppas att hon har tittat lite på robinson, då kanske det finns lite hopp.

Det är oförklarligt varför det finns arga gubbar runt spåret, och det högsta som finns är 9 km. 9, 22? samma sak.

Jag önskade mig en våffla, och en våffla jag fick!

Ett fint samtal har avrundat min kväll på ett alldeles förträffligt vis, imorgon ska jag åka skidor.

En härlig kopp te med Josefin mitt på dagen passade perfekt in i mitt humör.
Dessvärre var meningen att jag gick dit inte enbart för att träffa henne utan för att få några bilder från föreställningen, men det blev fel på dem bilderna jag fick så det gav inte särskilt mycket, vi får köra på en till meet - up.

Imorgon är det våffeldagen om det är någon som hade missat det. Det hade iallafall jag gjort.

Engelska redovisningen som jag hade imorse vill jag helst bara glömma. Det gick inte åt skogen, men den gick heller inte för delen någonstans dit jag ville. Jag gillar inte att jag blir så uppstressad över saker och inte kan hålla rätt fokus, utan pratar om strunt istället för att jag egentligen har tappat bort mig. Vi blickar framåt istället.

Dansen gick mycket bättre, det var så roligt att vara lärare till min klass och testa alla koreografier jag hade kommit på. Alla i klassen är en sådan uppskattande klass, jag ser verkligen att dem försöker för min skull, och hjälper mig så mycket som möjligt med min uppgift. Där är det bara roligt att testa nya svårighetsgrader och saker. Dem gillade låten jag hade valt vilket kändes toppen, det kanske inte blev en uppföljare till flashdance, det tar vi senare.

Imorgon ska jag ha min egna danslektion. Lärare inför min egen klass, spännande tanke. Jag är rätt så nervös, men konstigt vore det annars. Fridans till flashdance har jag bestämt mig för, en fantastisk film förövrigt!

Jag sa att jag skulle berätta lite om dagarna när vi var i Umeå, och det var nämligen så att vi fick chansen att fara till Universitetet och kolla hur det såg ut och även lyssna på olika pass med kurserna som finns där. Jag hann gå på tre pass totalt och även äta en supergod lunch,utropstecken utropstecken. Det är inte riktigt som i Vilhelmina, där åt man verkligen för att det var gott, inte för att försöka bli mätt och klara dagen.
Jag fick med mig ett par andra brudar som också skulle kolla på idrottsrelaterande programmen och sedan följdes jag och sandra åts på dem passen som var kvar.

Först kände jag mest mig som en tursist, med kartor och stora grupper som mest såg förvirrade ut men efter en stund hittade man faktiskt tid man skulle, och det flöt på. Det första problemet var kanske att vi inte riktigt förstod vad H stod för på våran karta,men efter en stund insåg vi att det betydde hörsal, duktigt.

Det var en bra dag ,lyssna på rätt så intressanta pass och kolla på alla snygga killar, haha. Jag hade med mig ett riktigt trevligt gäng hela dagen igenom och vi hann även fika på eftermiddagen, god caffe latté. Sushi och springa runt på stan stod även på schemat för oss.

Jag missade första biten av robinson eftersom att vi hade besök här i huset, fint och trevligt besök som jag absolut inte ville lämna för ett tv program. Och sedan kom rutinerna, eller kanske nyfikenheten mera bestämt, att följa robinson 09.
Jag läste i tidningen i torsdags att paradiset som förut hade funnits i robinson nu hade bytts ut mot ett träsk, och av den sista biten av programmet att döma var det precis så det var, ett stort, skönt, mysigt, kärleksfullt träsk. Varsågod.

Jag tror bestämt att jag ska flyga dit och sätta dit skylten som vi hittade på skulpturparken i Umeå, då hade dom allt blivit glada. Lite stämning i gruppen liksom. Och jag skulle säkert vara deras hjälte för en dag, eller två. Imun vid utröstningen och allt. Då behövs inga pakter inte. Man måste tänka smart.

Ja, om jag nu hade närvarat i programmet på riktigt vill säga.

Det var längesedan jag faktiskt somnade framför tvn på kvällen, vilket jag inte kan förstå att jag har lyckas undankomma tidigare? det var något av det härligaste jag gjort på länge.

Jag och Jasmine var och handlade lite på affären en mil härifrån, och vi stötte på en trevlig kvinna från våran byn och jag berättade att vi skulle storshoppa lite, vilket hon tycka var lite underligt eftersom vi stod i Latikberg. Jag förstår hennes poäng, men så roligt det är att låtsas lite ibland.

Jag ska berätta om dom senaste dagarna i Umeå lite senare eftersom solen gått i moln, typiskt, så istället för att gå ut som planerat ska jag göra mig en kopp te och plugga vidare, helgens bedrifter.

Imorgon drar vi till Umeå och kollar på Universitet och allt som dom har att erbjuda. Det är inte ett måste men det känns bra att ta tillfället i akt och kolla upp vad det finns för något, och se hur det ser ut, det ska vara stort har jag hört. Må hända att jag redan har gått vilse på universitets området en gång i mitt liv, men det förtäljer inte historien, det är mest pinsamt.

Men, förövrigt slipper vi att åka med bussen hem på kvällen eftersom att hela ( nästan) klassen ska stanna kvar till på torsdagen och ha det som en liten studiedag eller vad man ska säga. Nutida konst är en kurs som vi går, och våran lärare gav som förslag att vi skulle fara till Umeå och kolla på lite konst, och sedan efteråt göra ett arbete om det, såklart. Jag tycker det känns som en rätt skön idé, komma bort från Vilhelmina och faktiskt kolla på lite konst som finns i ume, jag är rätt dålig på den fronten.

Kaffepaus.

Nu är det bortgjort, finito, ett avslutat kapitel i mitt liv.

Föreställningen och projekarbetet alltså. Det känns så bra att slippa bära den tunga bördan på axlarna som det faktiskt medgav, nu återstår bara projektrapporten , hallelujah. Det var en toppen kväll i fredags, det kom mycket mera folk än vad jag kunde tro och danserna gick bra, ingen tabbade sig ( som jag har en förmåga att göra ibland, haha ) och vi fick positiva kommentarer och berömmelse.
Jag började fälla en liten tår när det var så många smickrande och varma ord som jag fick höra av olika personer, och Disa som hade köpt blommor på det - vilken glädje!

Jag är så glad över alla som har ställt upp och hjälpt oss, utan dom hade det inte blivit någon föreställning överhuvudtaget. Den härligaste tanken av dom alla var ändå; att vi är ensamma om produktionen. Vi har inte fått någon speciell hjälp annars, utan det är vi som har koreograferat danserna, bildspelet, filmerna, satt ljus. Ja sådant som gör en extra glad när det fungerar utan större fel. Tack allt folk för era fina kommentarer, det gjorde verkligen min kväll!

Jag kan inte riktigt förstå att det är på fredag som dansföreställningen är. Det är alltså om tre dagar, hörde ni? tre! Nu har nervösheten börjat men samtidigt det roliga pirret inför alltihopa. Jag tror att det är bra att man är lite nervös faktiskt, jag tror att man satsar mera utan att man tänker på det och verkligen går in för att göra allting toppen! Kicken.

Dock drömmer jag mardrömmar om hur jag ska misslyckas. Hur alla på ngt konstigt vänster tappar minnet under en sekund och glömma ALLTING, vi ska vara totalt olika i danserna, folk kastar saker på oss, och att jag tappar mina kläder, ni vet - det vanliga. Nu kanske ni tänker, tappa kläderna?

Det finns alltid med i mina mardrömmar innan en föreställning bara för att en dag när jag gick ettan, och dåvarandes treor och jag stod och pratade. Det var min första dansföreställning, och jag skämtade mitt under nervöshetens minut;

-ehehee men tänk om man skulle tappa kjolen eller ngt, då äre bara att springa ut och skämmas ehehe
-Nej, du måste stanna på scenen  - the show must go on Jennifer.

Jag vet att hon inte var seriös för fem öre, men man kan alltid låtsas att det är därför jag drömmer mardrömmar och liknande. Även om jag kommer stå naken på scenen, svimma, tappa ett ben, blöda ihjäl ska jag stanna kvar, because, you know what they say - the show must go on!

Ibland får min farmor och farfar problem med datorn och det är då dom ringer mig. Jag måste väl medge att jag kan en del om datorer eftersom jag kan tycka det är lite smått intressant, men långt ifrån någon man ska förlita allt på, haha.
Ikväll ringde dom och bad om hjälp, och jag satt där och klurade, och jag menar - finns det ngt bättre sätt att stärka självkänslan än att fixa datorn hos dom? NEJ.

Nu handlar det kanske inte om så väldigt avancerade saker, men eftersom dom lyfter upp mig till skyn eftersom dom är så imponerad av det arbete jag nyss har utfört, kan jag låtsas att se ut som en stjärna!  Så jag kan alltså låtsas verka jätte smart för en liten stund, dom är glada, jag är glad , kort sagt - det gynnar alla! hahah, dagens goda gärning, ungefär.

( Men vem är det som sitter där hos de äldre paret och hjälper till? Är det Jennifer måntro? Jodå, som vanligt försöker hon passa på att njuta av stunden eftersom hon vet att hon kan så länge ingen annan märker vad hon egentligen håller på med.

Nej farfar, det är faktiskt inte så svårt, det var bara kabeln som inte var isatt. Tycker du att jag var duktig? Av dom bästa du har sett? Fika som tack? Ja vad ska jag säga, jag försöker farfar, jag försöker)

Om man inte har ngt bättre för sig på lördagskvällarna är det lätt att man följer melodifestivalen, iaf för min del. Och jag måste ärligt säga att jag tycker det var mest dåliga låtar som spelades igår, och för den delen gick vidare.
Snälla, Snälla kan jag inte på ngt  vis förstå hur hon kunde gå vidare? Men det var tydligen inte det som resten av svenska folket ville, så jag känner mig rätt ensam om den punkten, haha.

Sedan tycker jag att den där Higher med starpilots lät fruktansvärt likt någon annan låt jag har hört förut, jag kan inte riktigt sätta foten på vars ifrån den lät bekant, men antingen har jag blivit crazy och inbillar mig saker eller så finns det ngt liknande exemplar någonannanstans, am I wrong?
 
Jag tror jag ska ställa upp med en egen låt nästa år som ska lyda;
Dumma, Dumma! Kom tillbaka till mig, för jag behöver dig!
( och självklart stå i en vit klänning, med ett par höga färggranna stövlar, det gör det hela lite extra coolt)

Och då kan folk undra lika mkt som jag gjorde om starpilots låten, den lät bekant, har jag hört den förut?

Nu är det inte så fasligt länge kvar innan föreställningen är, och eftersom några var osäkra på när den skulle vara är det lika bra att skriva det en gång för mycket helt enkelt, så att vi förhoppningsvis får lite folk, haha!
Jag visar hellre den ursnygga affischen som vi har, så ni kan njuta lite samtidigt som ni observerar datumet (:

Jag fick en chock igår när Hannah utan förvarning kom hem till byn, vilket gladde mig till stor del undertiden som min läxhög skrek tvärtemot. Hela eftermiddagen har spenderats med henne, och det är som alla andra gånger ; som att vi träffades igår! Vi har alltid så mycket att ta igen, på sådan kort tid. Ingen film blev av, för pratet tog över, mysigt prat och behövligt prat.

Jag har köpt en ny hjälm, men om jag inte visste bättre skulle jag tro att det gladde takhira mera än vad det gjorde för mig, kan även kallas - ny sovplats.

Idag när vi var som sagt på den oerhört stora affären hade vi en hel del på listan som vi skulle inhandla, men enligt Jasmine saknades det något.

J - Kan vi inte köpa sånt där äpple?
Jag - Äpple? Vad då för äpple?
J - Men som du köpte sist, ett sånt där.....åh, ja PANGäpple?
Jag- .......Granatäpple?

Jag tycker det var en fin förklaring och beskrivning på ett granatäpple, det är inte lätt när det är svårt. Inget granatäpple blev dock inhandlat, eftersom den oerhört stora affären inte hade något. Om vi bortser den biten är det en rätt så cool affär, ungefär som Coop, utan granatäpplen förstås.

Idag var tanken att en fin vän skulle komma till mig,men andra saker kom ivägen och det blev lite missförstånd så vi får skjuta fram det en stund till innan det bär av, men ändå  -  det kanske kan vara fint på ett sätt för då kommer vi verkligen att ta tillvara på tiden nästa gången vi träffas, eftersom saknaden är så stor. Jag pratar bara för min del, men det är fasligt längesedan nu, läskigt längesedan.

Vi tog med oss en av hundarna ( Engla ) på skoterturen idag, och hon trivdes rätt så bra när vi åkte skoter faktiskt, var inte lika rädd som jag trodde att hon skulle vara. Men eftersom jag skulle hålla lite extra koll körde jag bakom, ett sött skotertåg alltså, haha! När jag kom hem slocknade jag en stund på soffan, man blir så otroligt trött av att vara ute i luften en hel dag, och jag är oftast röd om kinderna hela kvällen lång också, vi låtsas att det är lite överdrivet med rouge eller något, det går säkert alla på.

Dessutom for jag och Jasmine och handlade på affärn i Latikberg, och hör och häpna - det var tio bilar utanför! Jag kan skratta så gott när man kan överraskas över hur mycket folk det kan vara på en affär. Det framhäver verkligen hur litet det är, tio stycken bilar , det är som rena rama stormarknaden för oss.

Innan jag och Ida for på sportlovet så tittade jag i vilhelmina aktuellt, som jag alltid gör, och såg att changeling skulle gå på bio på onsdagen på vårt lov. Efter det att Jenny hade farit, ja onsdagsmorgon alltså, kom jag och tänka på mitt och Idas förslag att följas och kolla på bion. Efter en stund var det bestämt och jag for upp och hämtade Ida och vi for och handlade lite gott och for till bion, där det var proppfullt med folk! Vi fick stå i minst en kvart innan vi kom till snubben som skulle ta emot våra biljetter, vilken kö! Jag hade haft en tanke långt bak någonstans att det skulle säkert komma rätt så mycket folk eftersom det är ganska många som har pratat om changeling, plus att det är lov men att det skulle vara nästan hela vilhelminas befolkning där kunde jag inte i min vildaste fantasi tro!

Okej, jag överdriver till tusen. Om man räknar med jag och Ida var vi tretton stycken, tretton! Jag blev paff över hur lite folk som var där, jag hade absoult haft tanken om att man skulle få se rätt så många kända ansikten, men inte då. I vårat fall var det mera ;

- Kände du?
- Vilket?
- Det var någon som kastade massor av popcorn på mig! Bäst att jag kikar vem det var.
( Jag vänder mig och ser en ensam kvinna två rader längre upp )
- Du, precis du, den enda kvinnan som sitter ovanför oss - kan du vara så snäll att slänga popcorn på oss?
Var det inte du? Då tror jag bestämt att Jesus har kommit i förväg för att irretera mig lite.

Filmen var riktigt bra, det sjukaste var att den faktiskt var verklighetsbaserad. Det är sådant som kan få en att rysa lite extra för det var en klass för sig själv, en hemsk film men med många tårfyllda ögonblick. Absolut värd att se, förutom att jag och Ida hade gillat ett annat slut, men vi kan inte få allt här i världen inte. Det var verkligen värt att se den, särskilt eftersom jag fick träffa Ida en stund, toppen kvinna!

Nu har min vän farit med bussen, eller rättare sagt klockan sex imorse. Jag var mest i ett övertrött tillstånd när jag skulle säga hej då och när jag vaknade upp själv klockan elva utan någon brevid mig ångrade jag mig att jag inte tagit mera farväl än jag kunnat, för jag vet att det kommer vara fasligt länge innan nästa gång vi träffas. Jag borde lära mig att ta tillfället i akt och njuta lite mera, för sedan när det är borta inser man verkligen vad man hade, typiskt.

Vi har hunnit med fasligt mycket på den korta tiden vi har haft tillsammans. Hälften av tiden har iofs innebärt att vara ute och köra skoter osv, vad mer kan man bergära? Mycket te kannor har gått åt och vi har haft härliga samtal utåt natten, allt jag behövde så att säga.