Förra Torsdagen hoppade jag in i bilen det snabbaste jag kunde efter jobbet enbart för att skynda mig till burken, varför? För att hinna titta på dokumentär inifrån - Ingen riktig våldtäkt.
Jag vet att det är överallt, nästan alla känner någon som har blivit våldtagen eller blivit utsatt för någonting som de inte känner sig bekväma med och jag vet, att det berör.

För något år sedan fick jag låna en bok av en vän som handlade om hur en åklagare tar upp exempel efter exempel hur tjejer döms efter en våldtäkt, och efter ju fler sidor jag matade mig igenom förstod jag hur liten chans de har, vi har. Allting vinklades tillbaka mot tjejen igen, det kändes som att det inte fanns någon stor chans för tjejen överhuvudtaget för att få rätsida på målen, det känns så troligt hjälplöst.

Det är klart jag blir arg, och rädd. Trots det är det ju intressant, varför skulle jag annars frivilligt mata mig med dess information? Det är samma med länken nedan, dokumentären,det är inte rätt - men otroligt viktigt att ta upp.
Jag går inte omkring och är rädd i samhället, eller på kvällen, men trots det så är det skrämmande enkelt att tänka tusen tankar om människor i min omgivning som jag bryr mig om, det är ett liv som förstörs, och jag som står utanför har ingenting att komma med. Jag önskar att det vore enkelt att bevisa, eller nej, mycket bättre - jag önskar att det aldrig sker, varför i guds låda sker det så ofta?

Tillträdet till din egen kropp, det är viktigt att bevara, det är vår kropp, ingen annans. OM vi inte vill dela med oss.



http://svtplay.se/v/2797761/dokument_inifran/ingen_riktig_valdtakt