Jag kom ihåg när jag var mindre, en ganska stor period i livet var jag inne på att bli stjärntydare. Det var mitt kall tyckte jag då, jag kanske inte var så säker på hur mycket jag ville forska kring det hela intresset - men huvudsaken jag fick se stjärnorna, ofta och länge. Det inger ett sådant lugn hos mig, att stanna upp på kvällspromenaden en klar kväll och beskåda alla stjärntecken och försöka, i sitt stilla sinne - förstå Astrologi i någon liten enstaka procentdel.

 

Jag vet, att jag älskar att sova över hos min V, för alltid när vi sagt godnatt brukar jag ta en stund till enbart för att titta ut genom sovrumsfönstret hennes som välkomnar stjärnorna som syns så tydligt från fönstret, och bara sådär- kan jag bli lite euforisk, så enkelt kan tyckas!

 

Samma känsla, infanns sig när jagochViktoria beskåda solnedgången i Thailand, klart och vackert!