Igår hände ngt som inte har hänt på vääääldigt länge, jag fick ett brev. För mig är det verkligen svin roligt att få ett snyggt vykort bara dresserat till mig, för när jag var mindre skrev jag brev i mängder. Jag önskar att jag tog mig tiden och faktiskt skrev ett brev till någon som jag tycker om. För nu berättar man allting på totalt andra håll. Sms, datorn och telefonsamtal. Ett brev är verkligen ngt personligt, och där kan man skriva ned känslor och funderingar som jag man inte riktigt trodde att man hade förens dom är nedskrivna på papperet,och då är det lite försent, men ärligt.

Jag kanske reagerade lite extra igår på vykortet eftersom man faktiskt inte tar sig tiden att skriva ett fjuttigt litet brev ens i vardagens bestyr, eller jag borde kanske säga jag. För det kanske inte är för den delen alla som vill lägga ned tid på att skriva ett brev, eller heller inte se det som ngt betydande. Men för mig är det speciellt, det är tankarna som faktiskt fastnar på papperet, och det sparas. Det är skönt att skriva av sig med egna ord ibland till någon speciell, genom ett brev som faktiskt får färdas en liten stund innan det läs, inte som ett sms eller liknande. Utan ett brev, som handlar om att någon tar sig tiden och berättar för någon annan hur dom mår, och vad dom faktiskt har på hjärtat. Ett brev, det ska jag också se till att göra någon dag, ärligt och bra.