Jag måste alltid byta buss en gång på morgonen, det är den stunden som jag helst av allt skulle vilja skippa och ligga hemma i sängen istället. Men världen fungerar inte riktigt som jag vill, den tycker att jag istället ska sitta i 20 minuter på latikbergs skola och nästan somna. Det kan inte tyckas låta så värst mycket, men ojoj vad 20 minuter är mkt när man vill sova! Det är en del till varför jag alltid åker buss så länge om dagarna, denna eviga väntan. Det är som att vänta på arlanda innan ett flyg, fast lite roligare, och lite mer ensammare.

Alla barnen som åker våran buss måste jag väl få säga är rätt charmiga och sådär lagomt söta, ibland. Inte dagar som jag helst av allt bara vill gräva ned mig för en stund och jag är illa tvungen att lyssna på deras pladder om vem dom vill leka med eller inte, men alla har vi varit barn. Ibland söta, och ibland jobbiga till tusen.

Moa kom in till mig och ströpratade lite. Eller ärligt, var det jag som ströpratade om hennes hundvalp och liknande för att få igång samtalet, hon tittade mest.
M - Duuuuuu?
J- Ja?
M - Jag tkr du är så fin!
J - Men tack, vad snäll du är.
M - mmmh, kan inte vi träffas någon dag?
J - eheeee, det skulle vi nog kunna ordna ska du se...
M - I helgen!!!
J - Jaaa alltså, ..
M - På LÖÖÖÖÖÖRDAG!

Tyvärr Sandra men jag kan inte riktigt hänga med till ume och shoppa på lördag. Varför inte ? Näeh, jag och Moa hade tänkt leka lite med barbie, rita lite granna om vi hinner också. Kanske om vi har riktigt tur, leka herre på täppan. Vaddå shoppa?, jag har viktigare saker för mig.

Eller så far jag med dig. Det känns lite mer lockande. Förlåt Moa.