Destinationen var Olle för min del ikväll, vi gjorde crazy mackor och såg barnfilm, nostalgi? Det är kanske bara ngt jag önskar, men mysigt var det iaf! Jag insåg när jag tog cykeln hem att min rädsla för mörker fortfarande finns kvar, jag var rädd som ett barn när jag inte hade särskilt mkt som lyste upp min väg och hade endast min musik som spelades i öronen, jag måste bearbeta lite mera på den skulle jag tro.

Det känns konstigt att vakna upp och inte ha någon underbar Jenny vid min sida längre. Jag har vant mig vid att ha henne bredvid mig, höra hennes skratt, lyssna på hennes crazy historier och dela alla hennes berättelser. Vi har redan planerat in att vi ska träffas om bara en stund så jag behöver inte hålla ut så länge till, ngt som känns toppen! Vi har verkligen tagit vara på timmarna, lite sömn för vårat lag, en promenad från Latikberg, besök av Evelina och Tove och bara massa mys. Jag gillar inte avstånd, inte alls!

Step up 2 är fortfarande lika bra som första gången, vilken energi filmen ger!