Jag hade ett väldigt uppskattat samtal med en nära vän igår. En vän som jag håller om så hårt, så mkt! Men jag hatar att det var så länge sen vi sist pratade och att det ofast blir så länge mellan gångerna. Vi lever på olika håll och det enda som håller våran kontakt igång är telefonen, och jag hatar det på ett vis men älskar det på ett annat. Det är så underbart som helst att få höra den personens röst och kunna känna att jag är lite närmare på ngt vis men jag gillar inte att ta upp viktiga samtal och ämnen på en dum telefon som jag mer än allt annat skulle vilja få prata om i verkligheten, i din närvaro. I vissa fall kan det verkligen bara vara tid och avstånd som förstör, och nu börjar jag bli så less på det, I need you close!

Jag hittade min teckning som jag fick av Linus när jag var barnvakt åt honom ihelgen. Klart, jag är en naiv människa och jag gillar små detaljer i min vardagen, sådanna som kan få mig att må bra och ge mig ett äkta leende på läpparna. För en teckning kan faktiskt vissa dagar vara en av dom mest uppskattade sakerna i just den stunden, puss på Linus och hans ritarskillz, haha!