Jag har kört som en galning idag, fram och tillbaka till Vilhelmina av olika andledningar. Men det har varit riktigt skönt, mer träning för min bilkörning. Det känns dåligt att jag sitter uppe när jag vet hur död jag kommer vara imorgon bitti men jag kan inte låta bli. Det enda som känns jobbigt är att ta stegen till sängen, den får helt enkelt vänta ett tag.

Jag började tänka. När man tror sig veta vad man håller på med i ena stunden men en tid efteråt förstår man ingenting, man är riktigt förvirrad över de beslutet man tog just då. Egentligen vet man nog inte riktigt vad man själv vill,det handlar nog inte om att lära känna hela sitt jag i den stunden för vissa beslut är bara riktigt svåra att ta. Ånger är ett ord jag inte gillar, att ha gjort ngt som har verkat bra men som man i efterhand har ångrat till tusen, lr bara hundra är lika illa. Jag säger inte att jag ångrar ngt jag gjort inom dom senaste dagarna lr så men det är klart man ångrat saker, vem har inte gjort det? Jag har stannat upp ett flertal tillfällen och valt vägen, dit man vill och tror sig veta att det är åt rätt håll men det har ändå inte blivit rätt i slutändan. Om man stannar upp och det ändå blir fel, hur ska man då någonsin kunna veta med säkerhet att de blir rätt? Jag tror inte de funkar, och det stör mig. Därför känner jag att ånger är onödigt, det tar bara tid. Det man har gjort får man helt enkelt stå för, även fast det är tungt. Om valet har varit helt åt skogen kommer de kännas en längre tid men det kommer alltid bli bättre. Ånger behövs, absolut men de får inte bli till en för stor procent i våra liv.


Jag vill upp tidigt imorgon, men jag inser nu när jag tittar på klockan att jag redan har förstört för mig själv, typiskt mig, hahah.