Det handlar inte om panik men lite stressad över allt är jag nog trots allt. Jag önskade att det inte var så mkt vi skulle ha hunnit göra innan lovet, särskilt projektarbetet som aldrig verkar ta slut,haha. Jag tar verkligen emot lovet med öppna armar kan jag säga, jag vill njuta av tiden på ett bra sätt och skjuta bort tankarna om all läxa som finns över huvudtaget.
Det känns bra att kunna fara upp till Lule och gratta Jenny på hennes 18-års födelsedag, ngt jag inte trodde faktiskt skulle hända. Avkopplande kommer de bli, och den bästa delen är nog faktsiskt att vi ska åka bil dit upp, vad som helst istället för att åka bussen i flera timmar, jah-ah!

Jag tycker att jag sitter och läser i min engelskabok hela tiden men det känns inte som att jag kommer någon vart. Det är så många sidor kvar som jag måste kapa av innan det stora arbetet kring boken väntar. Deadline är verkligen deadline för Maria, det är bara att bita ihop och fortsätta läsa, underbart att jag får ta en paus med bea och company ikväll iaf -längtar!