Jag sitter och tänker, jag blir bara mer och mer sugen på att fara utomlands när jag har gått färdigt skolan och vara nanny i ngt otroligt land. Men jag blir ändå rädd av tanken att fara iväg från trygga Sverige, trygga vilhelmina och påbörja en resa helt själv till ett främmande land. Jag kan inte på ngt sätt veta med säkerhet att allt jag älskar här hemma kommer vara kvar när jag kommer tillbaka, för så går det helt enkelt inte till. Men jag vet, att om jag vågar släppa taget om allting skulle jag älska att fara, det skulle bli en otrolig upplevelse och jag kommer lära känna nya, fina människor. Men jag är rädd, jag vill kunna använda min tid samtidigt som jag vet att mina underbara vänner stannar där jag vill ha dom men så är det inte, dom kommer hitta nya vägar, precis som jag. Jag vill ha med mig någon, som jag litar på och som är villig att lämna det här stället tsm med mig för en stund, bara släppa allting. Jag måste bara övertala mig själv om att saker kommer ändras i mitt liv och att jag helt enkelt får lita på det och hänga med i svängarna. Jag vill inte vara rädd.