Jag har blivit sådär ytterst töntig att jag inte riktigt klarar av att säga hej då. Jag saknar familjen Lilja och Maria fruktansvärt mycket, dom hann bli en del av min vardag och sen rycktes dom bort på något mystiskt vis, det passar inte ihop.
Dom ska fortfarande hälsa mig glatt god morgon när jag vaknar, och sitta runt mitt matbord på kvällen och skratta och le.

 Vi ska snart samlas, jag och ett par vänner. En en bit av sällskapet som jag inte har sett på rackarns länge, och en del sedan före lovet. Det ser vi fram emot.