Efter mitt lilla bak-kalas tog jag hunden i ena handen och skidorna i dem andra och begav mig till berget för att skejta lite granna. ( ja, nu snackar jag inte Mount Everest kanske, mer liknande Kebnekaise ).

Allting var frid och fröjd tills dess att jag hörde världens brak i skogen, och jag trodde att jag evigt höll på att skita ned mig. Mina tankar gick alltifrån björnar till lodjur, tillbaka till björnar , mördare och stannade slutligen vid björnar. Om ni inte har förstått det är jag fasligt rädd för björnar och där trodde jag att mitt liv skulle ta slut på sturt. Och hur skulle polisen hitta mig? Svettig, i skidkläder och halvt uppäten av en björn, sexigt liksom!

Nej nej, ingen björn kom men jag måste säga - jag tror att jag aldrig har skejtat så fort i hela mitt liv som då, det måste vara rekord! hahah