Promenad med mitt hjärta i dalasjö igårkväll. Något vi kan kalla för en tebjudning med film. Mysigt prat över ett par timmar då tiden bara rinner ur händerna. På kvällskvisten släcktes alla ljusen och bilfärden hem kändes längre än vad den brukar göra. Det får inte kallas lagomt, det var bra många steg över.