En natt då jag trodde att sömnen ville ta den största platsen och övertaget. Att ligga som en död fisk och spendera minuter och timmar med att söka i detta hålrum efter ideér och lösningar, på problem och såvida hur morgondagen ska slå till ro. Denna besynnerliga vana att ha en annan människas kropp och sinne centimetervis ifrån min egen. Ett tomrum som försöker fylla sig själv utan magiska och märkliga krafter.

Med vetskapen om att jag sover utan dom som ligger mig närmast hjärtat.