Vi ( min trygga famn vid namn Anna ) har nog nu bräckat allt som har med knäck att göra, den längsta knäckkokningen i världhistorien begav vi oss in på under kvällskvisten. Vid midnatt var nästan över en liter knäck placerade i fina formar och vi hade fått i oss en lagom mängd så att sockerruset tog sina höjder och vi avslutade med pistvakt i all sin glans, och charm, det är en klass för sig själv i högsta grad. Och förutom anna så är det nog det mesta till norrländska som jag får höra under dom månader jag är borta, kan vi säga att det räddar hemlängtan lite måntro?

Nu ska jag ut och vandra i staden som har fått sig ett kyltäcke under morgonen. Det är min lediga dag och jag tänker göra min träningsrunda inuti butikerna, en liten tjuvstart på julklappshandeln kan vi säga.