Att jag aldrig lär mig, hur jag fungerar och alla dessa kärleksfilmer. Jag har precis sett Becoming Jane och allting slutade i tårar, kanske inte direkt för skådespelarna på ngt vis men för min del. Jag kan inte hjälpa det, men det är nästan samma sak varenda eviga gång, det släpps lös och allting rensas för en stund. Jag älskar gamla filmer med kärlek som är så mysigt undangömt på ngt vis, och sen att James McAvoy är med och snyggar till allting lite extra gillar jag starkt, vilken kille! Det är nästan så att jag vill säga; släng dig i väggen Björn Gustavsson, men bara nästan!