Ikväll var jag på föresläsningen som hette " den långa vägen tillbaka ", där en tjej berättade om förlusten av en nära vän.

 Det var verkligen en bra och rörande föreläsning och jag kan inte annat än förundras över hennes mod att tala om hennes egna erfarenheter och känslor om sorg och död. Det var som en liten väckarklocka på något vis, hon öppnade mina ögon och sinnen för en hel del saker runt omkring oss. Hon fick mig att inse vikten av att framförallt att prata om de saker som kan vara tabubelagda men även värdet av att ta tillvara på livet och dess dagar.