Jag har alltid sovmornar på onsdagar, det är då jag tar tillfället i akt att försöka göra bort så mycket läxa som möjligt på skolan. Men nu är jag ganska läxfri så jag bestämde mig för att ta en promenad. Jag tog med mig extra kläder och skor och begav mig ut. En av mina vänner sa strax innan ; Det ser ut som att det kommer regna snart. Pyttsan tänkte jag när jag tittade ut på den blå himlen och solskenet som fanns.

Jag gick vid baksjön, där det är en enda lååång väg med sjön längs kanten man kan titta på. Jag tänkte stilla för mig själv , vad roligt det borde se ut att jag går omkring i en ganska så varm tröja när det är solsken ute. Tacka gudarna för att jag hade den säger jag bara, på två sekunder hade det fina vädret ombytts till regn regn regn och åter regn - och där gick jag. Det fanns inte direkt någonstans jag kunde gömma mig och jag ville inte direkt gå till någon annan ; ursäkta, jag kanske kan stå här på er veranda och trycka en stund ?

Jag inbillade mig själv att det snart skulle sluta, en liten regnskur ni vet. Det slutade, i ett antal sekunder tills även det bytte av till det värre  - det började hagla som bara den, och det fortsatte en bra stund. Kall och jävlig gick jag mot skolan där jag såg ut som en genomdränkt hund med blöta kläder. Sabina kom emot mig och gav mig bästa kramen i världen för tillfället när jag deppade lite över min promenad.

Med min långa tråkiga historia ville jag bara berätta att jag hade inte den trevligaste starten av dem alla och att om jag nu skulle lyckas bli sjuk till balen vet vi alla varför, även jag som kommer undra varför jag inte kan urskilja vädret bättre? Jag är inte gjord av socker, men att vara blöt och kall är inget jag önskar. Men jag fick mig en gratis bulle under dagen och det vägde upp en del - redig lycka!