Jag känner att bloggen mer eller mindre har dött dom senaste dagarna. Men inte jag. Jag är stand-in sambo med Anna, vilket passar mig fint som snus. Jag vaknade upp med en fin kärleksförklaring på köksbordet så känslan av att vakna upp ensam i sängen gjorde det hela lite mindre farligt. 
Jag ska plocka ihop min veckopackning, stoppa ned dom nybakta lussebullarna och bege mig hemåt. 

om en liiten stund.
Jag ska dyka ned i den fantastiska filmen som vi hyrde för några kvällar sedan, RENT, som låter alla dessa fina sånger göra sig ett eget rum i huvudet där dom sparas. Vilken film!