Förra helgen fick sina planer genom snabba beslut och inte alls särskilt mycket planering, men hem kom jag.
Inga planer, utan jag ville hem och andas, njuta helt enkelt över det som kom över mig. Ingen sterss, inga måsten utan bara det som själv faller mig in i smaken. Självfallet hade jag mycket i min smak som jag ville hinna med, men två dagar mina vänner rymmer ingenting. Allting som föll över mina fötter gillade jag och jag har lovat mig själv att inte må dåligt över att inte mer blev gjort, nästa gång krävs det mer planering och engagemang, och kanske framförallt viljan från båda sidorna.

Vilken lättnad att veta att hemmet alltid står kvar, vännerna gör sig synliga än hur många mil som skiljer oss åt. Lugnet sjunker in kan jag lova, tack för det.