Stunden är kommen.
Jag går min död snabbt och smärtsamt till mötes.
Jag är inte förberedd och jag har inget att säga om saken.
Det är värre än att ta en superduper lång läskig spruta i armen, och oj så mycket farligare än att titta på läskiga våldtäktscener på bio med tre dubbelt så högt ljud.


MIN KAMERA ÄR SÖNDER!!

Pulsen höjs. Jag andas in. Jag andas ut.
Känns det bättre?
Nejtack, att världen kan vara så orättvis. fypyttsan säger jag bara.