Upp och ned. Att inte kunna kontrollera hur känslorna kommer ut, i vilken riktning dem ska gå och hur allting framställer ens egna sätt att vara. Inte läskigt, utan bara frusterande att kämpa mot ett mål som känns så långt borta och i detta fall, inte är möjligt att ta på. Känslorna skiftar från att vara på och av, i högsta fart, det där mellantinget existerar inte, finns inte, borta, försvunnet. Snart blir det dags att överväga, om det är lönt och om orken finns. Glädjen i vardagen och i dem saker jag hittat under dom två senaste veckorna är dragaren, den som jag väljer att följa. Egendomligt, hur fint saker kan vara när man tittar lite extra. Det är så det får bli, titta med ett par andra ögon för en stund.