Tidigare i veckan satte vi kurs mot Umeå för att sätta sprätt på lite pengar till alla våran glädje. Tiden rann ur våra fingrar som ofta förut, och vi stannade upp runt halv två och insåg att lite lunch inte skulle sitta så fel innan energin vi hade nådde botten. Vi var inte ett dugg less, utan spann vidare i butikerna som små ivriga illrar och satte oss relativit utmattade på bussen hem, jag med min snyggaste donna på sätet bredvid mig förstås.
Hipp hurra för staden tre timmar bort & lika mycket hurra för de nya inköpen - finelifin glädje det!