Julmarknaden lovade jag att berätta om förstås, och nu blir det kanske inte en solskenshistoria som alla tror - eller jo en solskenshistoria men med MÅNGA minusgrader och MÅNGA kalla tår och MÅNGA människor i samma historia isåfall, men det är ändå sådär trevligt så ni gärna får tänka - " men hallegosingen vad fin dag de har haft! " , för det hade vi verkligen, fint men kallt!

Jamtli och dess charm, det var långa rader av människor både inne på marknaden och runt om i utställningarna ( som jag och S snabbt gick igenom innan de stängde, vilka små flaschbacks vi fick från skoltiden  - har alla varit där med skolan månne? ). Dagen rullade på snabbare än vad vi kunde ana, där vi tittade in allt vi hann - små stugor med gamla kassaapparater, strutar fyllda med egetplockat godis ( precis som i Pippi, hallelujah! ), tunnbrödsbak, små stugor med inredning från förr ( där vi levde oss in i situationen till max och trodde vi själva var hemmafruar, vaggade små vaggor & kollade igenom små bilder från förr i tiden ) & självklart en sväng till tomtens lilla hus i hopp om att finna denna allas man - med besvikelse, han hade troligtvis gett upp & gått hem för dagen, kanske nästa år ?

Det blev mörkt rätt så snabbt, och när våra tår inte klarade mer kyla promenerade vi hemåt och gjorde pasta Carbonara & var rätt mätta i både själ & kropp av kyla. En dag i kylan som gjorde susen, himlarns fint att besöka marknaden med dig bästa Sandra!