Just den här biten med att släppa alla säkra kort. Jag kommer inte dö, men lite inombords så rivs min trygghet lite lagomt ned. Jobbarvänner som nu lämnar jobbet för gott som jag verkligen känner trygghet med och verkligen funnits där när jag var ny och kände att jag behövde bli uppbackad som dagisinskolningarna ungefär, någon som håller handen och säger till det större. Ett överdrivet faktum, och mina nuvarande arbetskamrater kan inte bli bättre. Men annorlunda, det kommer jag inte ifrån att det blivit.

Då är det tur att man heter Jennifer och har en underbar vän som Anna som uppenbarar sig vid dörrkanten på kvällen med en burk av guds gåva, ben and jerrys. Det är bättre än miljoner, alla upplevelser i världen och kändisspaningar och det i kombination med henne är ett hallelujah moment i guld!