Not myself

Jag var tvungen att stanna upp och ta pauser för att andas, annat var inte möjligt under lunchen med denna fina donna. Jag svalde alldeles för mycket luft för mitt eget bästa när Evelina & jag satte igång och tog igen, det var kort och intenstivt men himla bra. Vi har bara börjat att ta igen, vägen är lång och har många småvägar som döljer mycket händelser. Jag mår bra i ditt sällskap, vilken tur att sommaren är här och du finns på plats. Puss









Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oxx

Always one foot on the ground

RSS 2.0