Surprising us



Jag gillar den där känslan, då man nekar både blåsten & kylan för att kunna sitta ute och mysa. Efter något om och men, kanske, bara kanske, ger man upp & sätter sig inomhus med fin lunch och en fin människa. Servetter försvann över balkongkanten och vi kastade in handukken, men inte humör och stämning. Definitivt inte den goda kladdkakan som efterrätt för den delen heller.

Jag gillar fredagsmys lunch.
Jag gillar Tove-Lina.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oxx

Always one foot on the ground

RSS 2.0