För några kvällar sedan satt jag och min vän med storartade ögon i publiken på dansens dag. Efter att själv ha varit uppe på scenen i omgångar, känns det nästan som ett litet glädjande självbestämt måste att fortsätta titta på dessa dagar som fortfarande arrangeras, dom är otroliga! Så mycket utstrålning och ambition som finns, och ja , en liten smula stickande saknad i hjärtat efter dansen ringer lite extra under föreställningens gång. Det är helt enkelt ett kapitel i mitt liv som står på stand by, och ska när kroppen säger till - rulla igång igen som förut.