Om kaffekoppen inte skulle finnas med under dagens gång, skulle kroppen somna ifrån omvärlden snabbare än blixten lyser till, inte för att det är tragiskt , utan konstigt nog ganska skönt, för den lever, den arbetar, den utvecklar & framförallt har många olika bollar i luften samtidigt. Då jag lyssnar på fina ordlistor som har kära namn som "körsbärsblommor & småsten" som är skapade av en fin människa, så tittar jag ut & ser sanningen, snö  - bara sådär!
Det är Oktober, snart ska klockorna ställas ( hur ska det vara möjligt att komma ihåg?! ) och det blir mörkt utanför vid det klockslag jag slår igen butiken för att samla kvällen till något vettigt. Om det blir snö så snabbt, då blir det nästa månad ännu snabbare, och utan att jag vet ordet av det finns julfirandet & myset där.

Jag hör när en vän berättar hur första lussebullsbaket är gjort. Dit vill jag.

Det bästa med dagen är hur jag fascineras, och nästan skämas över att jag fortfarande, inte än, inte riktigt förstått - hur bra vänner  & människor jag har omkring mig. Gång på gång bevisas det, och jag blir känslosam - för det är för min skull det görs & tacksamhet går inte att framföra på samma sätt som de känslor jag känner. Ni lyssnar så bra.