Jag vet inte vad jag gillar mest. Att kunna lura i min Sandra Hedlund falafel på en lördagkväll när jag ber om det, bara sådär & trycka i henne kladdkaka - varningstext ( köpeskladdkaka, vad gör jag mot mig själv egentligen ?) och veta att vi sågs för bara några timmar sedan, gånger ett par till, och ett par till - jag vi sätter inte ribban högt - en vecka.
För hon bor nära, jag hinner knappt gå ut ett par nya skor så hinner hon vara med vid de första stegen, ja eller något mer glamoröst -men vi hinner ta del av våra liv i alla fall. Östersund är nära, det gillar jag.

Okej.

Jag insåg genast vilka enorma cravings jag kommer att få efter köpes kladdkaka hädanefter, smaklökarna kommer att få sig en rejäl omgång  - come to mamá!