Jag grattade mig själv igår åt mitt namn, egentligen hade jag glömt bort att dagen borde spenderas med att skrika ut mitt namn till världen & folket då jag istället blev påmind när människor i min omgivning kom ihåg det bättre än jag, tack fina ni  - mitt namn & jag tackar er !

Det finns hopp och tro, i allt. Då lunchtimmen började rinna mot sitt slut, skickade jag iväg en hälsning till Anna, visade min saknad & hur jag suktade efter henne mitt inne i lunchångornas mitt - och innan jag visste ordet av det, stod hon bredvid mig med eftermiddagsfika åt mig! En chokladkaka & energi som togs emot av mig med öppna armar, tänk vad den kvinnan kan - och gör! Det lilla betyder.