Magen kurrade lite lagomt till, runt två  - & min lunchvän hämtade upp mig utanför jobbet.
Foccacia gjorde susen i magen, snabba takter, värre än ett rallyrace slängde vi i oss mackorna & surrade i den högsta hastighet som talet kunde klara av utan att spotta ut maten på varandra. Allt det där värdefulla, som behövde få sägas och nå fram som vi missat. Ida, vi gjorde en rekordlunch med trevligt inslag utan att få hjärtattack - bra gjort av oss, och tack för det! Energi .