Det är som finast när det är morgon, fåglarna spelar sin morgonsång & dimman ligger kvar i luften när jag promenerar förbi med mina morgontrötta ögon. Sömn är guds finaste gåva i det stora, men trots allt kan det kännas lite skadligt att sova bort så mycket tid som vi har fått tillgång till i livet. Det är de gånger ( läs:få! ) då jag lyckas dra mig ur sängen och får njuta av de fina, lugna som vi har tilldelats på morgonskvisten. Klart - nu bor jag i en by där maxrörelsen på morgonen är det få bilarna som rullar mot arbetet, och förstås- jag kan dra på mig utekläderna & vara ute med mitt slitna jag utan att Sveriges befolkning ser mig men det är vackert så in i bomben, det är ett som är säkert!

Det viktigaste är stunden då tankarna väcks till liv & får fylla sin mening, i lugn & ro.