Jag hann.
Innan jag satte mig på planet tillbaka från Stockholm hann jag med nöd & näppe att krama om min fina Evelina.
Det handlade om minuter som varenda barn kan räkna på fingarna, men varenda minut var värt guld - bara se, krama & dela lite, tack för att du vände på tunnelbanan för min skull - en norrlandsjänta kunde inte ha fått en kärlek förklarat på ett bättre sätt, haha!

Bilderna är från dagarna jag landade i huvudstaden efter min backpacking resa, och jag gillar varenda oskyldigt & ovetande kort på oss - det visar glädje & sådant som egentligen är det bästa man kan ta på - omedvetet skratt & känslor som finns i bilden. Magknip efter vi hängt, vi tre, tillsammans på huvudstadens gator under en regning kväll.
Jag saknar dig redan.