Det pulserar lite lätt i tinningen, om det luktar förkylning sätter jag ned foten, sådant har jag inte tid med! Jag vill tro, att det välkända minustecknet på minuskontot spökar igen - efter två fullspäckade dagar i Umeå tillsammans med vackra V finns det inte tid för att sova!

Dessutom sprang jag som ett litet barn, min vän saktade in farten & vi sprang som i en film - vi fick äntligen ses & krama om varandra, Anna & jag. Inte nog med att jag i skrivande stund saknar henne lika starkt, saknar jag hennes & pilotens soffa i samma mängd som vi fick äran att inta igårnatt, älskade vänner!